Replik, apropå insändaren ”Jag vill ge och se mer medmänsklighet!”, 1/12.
Jag kör sedan mer än ett decennium taxi/färdtjänst, det är ett av Sveriges sämst betalda arbeten. Jag tjänar efter snart 13 år i yrket, strax under 145 kronor per timme. Färdtjänst är särskild kollektivtrafik, det vill säga det är i praktiken en lokaltrafikbuss som kör och hämtar dig, men det hela utförs av en taxibil.
Jag åker inte buss särskilt ofta men tycker mig inte minnas att jag har sett någon med tre, fyra, fem eller sex kassar på lokalbussen. Att åka lokaltrafik och storhandla låter sig helt enkelt inte göras. Har du behov av utökad service eller har mycket bagage så bokar du och åker taxi.
Sedan har vi ett annat dilemma, min arbetsmiljö. Jag kan teoretiskt ha fyra passagerare utan hjälpmedel samtidigt. Skulle var och en ha tre-fyra kassar så blir det sammanlagt 12–15 mer eller mindre tunga kassar som jag som chaufför skall hantera, på en dag kan jag köra upp till 30 unika passagerare. Tre-fyra kassar per person ger upp till 100 kassar på en dag, jag vill leva och bli gammal med hälsan i behåll jag också. Hur mycket medmänsklighet skall min rygg hålla för? Gränsen på två kassar är satt ur ett praktiskt perspektiv, lasta in en vikbar rullstol, en rullator och sedan fem-sex kassar eller mer, då behöver jag en släpvagn.
Jag personligen brukar inte sätta några gränser, det du själv klarar av att hantera och bära, får du för min del ta med dig, men om min hjälp förväntas eller behövs, då är gränsen två kassar.
Färdtjänstchauffören
LÄS MER:Färdtjänsten lämnade Joel Kronwerksson på City Gross – hade en matkasse för mycket