Jag fokuserar just nu enbart på den humanitära katastrof som pågår här hos oss i Sverige.
Den som drabbat och drabbar våra sköra, tysta, utsatta, fogliga medmänniskor och som har burit och bär på en tillit till sjukvården som är utdöende med dom.
Våra gamla medmänniskor.
De som har drabbats allra hårdast av coronapandemin i Sverige.
Både i form av dödsfall, men även i form av isolering och immobilisering.
När jag hör Ivo-rapporten i dag, så undrar jag hur många av de som avlidit, som egentligen kanske hade kunnat få en chans till ett eller två år till i sitt sammanhang på boendet.
Ett sammanhang som inte kan värderas av någon annan än den äldre själv.
För mig är det omöjligt att inte dra paralleller, att det har satts in palliativ behandling till de gamla som testats positivt för covid (eller misstänkt) utan att läkare eller i vissa fall sjuksköterska sett patienten, till att de helt enkelt inte har ett värde.
Den som ligger i sängen är unik.
En människa som levt, och lever och har rätt till det.
Har rätt till behandling, vård och omsorg och inte minst få träffa en läkare när hen är sjuk.
I stället lägger de sitt liv i, många gånger, outbildad personals agerande och är dessutom tacksamma - som denna generation många gånger är.
Jag är så oerhört upprörd och många med mig.
Så fruktansvärt ledsen. Ledsen långt inne i den innersta ledsen-nerven.
Åh, vad jag önskar att jag hade kraft att skapa en slags ”Black Lives Matter”, men byta ut mot ”Old Lives Matter”.
Jag har tyvärr inte det.
I stället sitter jag vid köksbordet och är riktigt ledsen och tänker på att min egen mamma har mig och min syster.
Missförstå mig inte. Jag är allt annat än den som tycker att orimliga insatser skall sättas in som därmed enbart förlänger ett lidande.
Mina före detta kollegor (sjuksköterskor och undersköterskor) vet vad jag menar med det och att vi ofta brottats med den inre etiska stressen kring när vi upplevt att det har skett.
Men att ett covidtest som är positivt innebär att ”lägga ner” är ovärdigt, orimligt, inhumant och jag hoppas att det kommer leda till ordentliga påföljder för de ansvariga.
För de gamla är det för sent.
Marita Vodopija Fransson