Hur kan ett yrke som har så stor inverkan värderas så lite?

Att det är tungt att jobba inom äldrevård i dagens samhälle är ingen nyhet. Undersköterskor och vårdbiträden har länge vädjat om bättre arbetstider, löner och fler anställda.

ANNONS
|

Ändå sker ingen drastisk förändring, läget blir snarare allt sämre. Det verkar som om ingen vill lyssna, trots att allt fler säger ifrån. Det som är svårast att förstå är att ingen verkar bry sig om de som faktiskt behöver hjälpen, det vill säga de äldre.

Hur kan ett yrke som har så stor inverkan på så många människors liv värderas så lite i ett samhälle? Att äldreomsorgen ska fungera bra borde vara en självklarhet. Äldre som har hjälp av hemtjänst ska kunna lita på att få hjälp i tid, och de som bor på äldreboende ska kunna förvänta sig en glädjerik och livfull vardag. Jag har själv jobbat inom äldrevården en tid och då blev det tydligt att det alltför ofta inte finns tid för aktiviteter som spelar stor roll för de äldre, såsom samvaro och utevistelse. Det finns helt enkelt för mycket annat att göra på för lite tid, och för få anställda för att göra det. Konsekvensen av det här är att flera lever i en vardag med ensamhet och utan variation. Något som säkerligen blivit värre under pandemin.

ANNONS

Var börjar man då? Jo, med de anställda. Människor som tar hand om sjuka och äldre har alltid behövts och kommer alltid behövas, och utan dem hade samhället inte fungerat. Så varför värderas inte deras hälsa och välmående mer? Det hade i sin tur förbättrat tillvaron för de äldre, och även göra arbetet mer attraktivt vilket är nödvändigt eftersom Sverige har en åldrande befolkning. Det är svårt att hitta bra argument till att inte göra de nödvändiga förändringarna, ändå händer ingenting. Var ska det sluta om inget görs?

Oroligt vårdbiträde

ANNONS