Men så tänker jag på eleverna jag har mött genom åren på de kommunala skolorna. På han som saknade en mamma eller pappa som kunde stötta honom med matten. Hur gick det för honom när läxhjälpen togs bort?
På hon som verkligen behövde undervisningen i liten grupp för att kunna koncentrera sig? Den som också blev för kostsam. Jag tänker på hemmasittaren. Fick hon några hemstudier till slut?
Hade de miljoner som följde med ditt barn till friskolan genom den skattefinansierade skolpengen kunnat hjälpa dem? Eller kanske de tre miljarder som Internationella engelska skolans (IES) aktieägare tog ut i vinst mellan åren 2014 och 2017? (Skolvärlden.se, 13/9-18) ”Jo, vi är väldigt nöjda med resultatet”, säger IES:s VD och menar att förklaringen till de fortsatt ökade vinsterna är den nu ännu högre skolpengen från kommunerna och den minskade ökningen av lärarlönerna. (Sveriges Radio, Ekot, 30/8-19)
Blev mina gamla elever behöriga att söka in till gymnasiet till slut? Lyckades de med en gymnasieexamen som ledde till jobb eller ytterligare utbildning?
Om inte – vad har det gjort med dem? Utanförskapet. Och vad kommer det göra med din nyutexaminerade 25-årige son? Han som nu är färdig läkare eller advokat liksom du. Vad kommer det göra med honom att leva i ett ännu mer segregerat samhälle än i dag? Ett samhälle med en sådan ”social apartheid” som Janne Josefsson beskriver (DN, 14/9-19) och som enligt den rapport han refererar till leder till att var fjärde ung kille i kommunala skolor i utanförskapsområden hamnar i kriminalitet. ”Vi får det samhälle vi förtjänar”, skriver Josefsson också och undrar när krutröken ska skingras i Sverige.
Så ditt barn fick en plats på den vinstdrivande friskolan? Jag önskar verkligen att jag kunde säga grattis. För man är sig själv närmast.
BK