Hittar du en gran i skogen med en massa småhål i barken, då kan du räkna med att granbarkborren har varit där.
Granbarkborren är en skalbagge, som är 4-5 mm lång och älskar granar, som oftast är försvagade på något sätt – till exempel genom torka eller i samband med stormfällning. Vid stormfällning kan massförökning ske och då finns risk för att även friska träd angrips.
I maj-juni gnager hanen in genom barken för att bygga en parningskammare. När hanen borrar sig in i barken sprids en doft, som lockar till sig andra granbarkborrar. Om trädet är friskt försvarar det sig genom att täcka igen hålen med kåda. För att vinna striden måste många granbarkborrar attackera trädet samtidigt. Om baggarna vinner tar de med sig blånadssvamp in i granen. Svampen gör att granen blir sjuk och kanske dör.
Till parningskammaren bjuder hanen, genom att sända ut doftämnen, in två-tre honor. Honorna bygger små gångar från kammaren där de lägger sina ägg. Efter en vecka kläcks äggen och små larver utvecklas. Varje larv äter sig fram i en egen gång vinkelrätt mot modergången. I juli förpuppas larverna. Efter någon vecka kläcks pupporna, och färdiga skalbaggar bildas som lämnar granen genom små utgångshål.
Angrepp av granbarkborren förorsakar stora ekonomiska förluster i det moderna storskaliga skogsbruket. Obarkat virke (avverkat eller stormfällt) måste bort ur granplantering och granskog innan det legat länge, om man vill minska spridningen av granbarkborren.
Dagens storskaliga skogsbruk gynnar förekomsten av granbarkborren genom kalhyggesbruk och uppkomsten av likåldrig artfattig skog. I naturskogen finns en större biologisk mångfald som skapar en bättre balans mellan olika arters förekomst. Träd som borrarna dödat utgör livsrum för en lång rad organismer under många år. Till exempel svampen klibbticka koloniserar döda granar. En rad insekter lever i tickans fruktkroppar och den mycelrika veden. Dessa insekter blir föda åt andra djur till exempel fåglar (hackspettar) som kan hålla granbarkborrarna i balans.
Död ved är en bristvara i dagens skogsbruk. Granbarkborrarna har därför en viktig uppgift i skogen – men blir de för många, som i kalhyggesbruket, skapas obalans och därmed ekonomiska förluster för skogsägarna.
Per-Olof Erickson
Naturskyddsföreningen