Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Robotgräsklippare sköter gräset vid Malmagården. Bild: Johan Nilsson/TT
Robotgräsklippare sköter gräset vid Malmagården. Bild: Johan Nilsson/TT

Fortsatta brister i utemiljön på Malmagården

Häckarna är klippta, men alla lupiner med sina frökapslar står kvar, vilket innebär att de troligen blir fler nästa år.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Replik med anledning av insändare i HP 24/6 ”Tilltalande utemiljö främjar hälsan och bidrar till kvalitet.”

Svaret jag fick på min förra insändare angående skötseln av Malmagården var ju hoppingivande, men tyvärr är verkligheten långt från den blomstrande trädgård som de ansvariga beskrev den som.

Jag begär inga underverk utan önskar bara att man ser till att laga trasigt och se till att det inte ser så skräpigt ut. Förslaget om att anställa någon arbetslös till skötseln av utemiljön verkar man inte ha något intresse av. Ge då några skolungdomar sommarjobb med att rensa ogräs, sopa och snygga till utomhus nästa sommar, för i år är det ju för sent.

Visserligen har man nu köpt in robotgräsklippare, man har rensat en av de två utlovade gångerna. Men ogräs växer fort så det märks knappast. Häckarna är klippta, men alla lupiner med sina frökapslar står kvar, vilket innebär att de troligen blir fler nästa år.

Fågeldammen står utan vatten och är nu helt torrlagd trots flera försök att laga den. Synd, för trots sin alzheimersdiagnos så visar min man, som alltid varit fågelintresserad, fortfarande glädje då han ser fåglarna bada och dricka vatten i den även om det mest är måsar, kajor eller en och annan gråsparv och sädesärla.

Porttelefonen vid ingången på baksidan har inte fungerat som det är meningen att den skall göra på de tre år som min man bott på Malmagården. Angående uteplatserna, som de boende själva skall sköta, så måste det fattas ett nytt beslut om vem som skall stå för skötseln. Som det är nu, fungerar det inte. Som anhörig har man fullt upp ändå och svårt att orka med flera åtaganden.

Kerstin Johansson

Stenshult