Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vår nation befinner sig – sedan lång tid tillbaka – i ett mycket allvarligt  läge. Den snabbt ökande kriminaliteten är det absolut största hotet mot hela vårt samhälle, skriver Bengt Höglund. Bild: Jessica Gow/TT
Vår nation befinner sig – sedan lång tid tillbaka – i ett mycket allvarligt läge. Den snabbt ökande kriminaliteten är det absolut största hotet mot hela vårt samhälle, skriver Bengt Höglund. Bild: Jessica Gow/TT

Fokus borde ligga på landets stora problem

Vår nation befinner sig – sedan lång tid tillbaka – i ett mycket allvarligt läge. Den snabbt ökande kriminaliteten är det absolut största hotet mot hela vårt samhälle.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Replik. Apropå ledaren ”Frågorna kvarstår för Kristersson och M”, 21/10.

Vår nation befinner sig – sedan lång tid tillbaka – i ett mycket allvarligt läge. Den snabbt ökande kriminaliteten är det absolut största hotet mot hela vårt samhälle. Alla förfasar sig över utvecklingen! Politikerna hittar inte nog starka ord för att fördöma det de själva ställt till med. Men – därvid stannar det! Inga nämnvärda åtgärder vidtas.

Politikerna pratar på! Kändisarna "tar avstånd" från – eller i vissa fall rentav deltar i – våldet! Och – det sorgligaste av allt – väljarna fortsätter rösta på samma politiker. Samma politiker som är på god väg att förstöra vår stackars nation. Men – kanske en stor del av väljarna – genom sin brist på engagemang, egentligen förtjänar det samhälle vi är på god väg in i?!

SD kom in i riksdagen 2010. De möttes av ett ramaskri bland de "politiskt korrekta". Trots att de endast begärde ordning i invandringen, och ville värna rättssamhället, skylldes de för att vara fascister, nationalsocialister (nazister) och främlingsfientliga.

Men när det nu visar sig att SD hela tiden, i stora delar haft rätt, blir kritiken mer försåtlig. Det anspelas på partiets "rötter" och dess "historia". I dessa anspelningar är så kallade "halvsanningar" mycket användbara. Men en halvsanning skiljer sig inte mycket från en ren lögn.

HP:s ledare den 21/10 är ett bra exempel på halvsanning. Där skriver Joakim Broman, och hänvisar till vänsterorganisationen Expo, att "en person anställd vid SD:s riksdagskansli är aktiv i vit makt-rörelsen. Broman "glömmer" dock berätta att denne person började sin karriär i Miljöpartiet, och varit verksam där under ett antal år. Varit med i Nordiska Rådet samt även haft uppdrag för S. Att denne person varit anställd tjänsteman i SD:s riksdagskansli anser dock Broman bör diskvalificera SD för att deltaga i ett eventuellt regeringssamarbete.

Alltså – i dessa dagar då vår nation står inför enorma problem med brottslighet, arbetslöshet, vårdköer, energifrågor och ständiga skattehöjningar, håller sig denne ledarskribent kvar på sin invanda "sandlådenivå". Vem får leka med vem?!

Och – Broman – har Du granskat Expos "rötter"? Där kan Du säkert hitta lite av varje! Om viljan finns!

Bengt Höglund

Svar direkt

Bengt Höglund försöker relativisera tidningen Expos avslöjande om att en medarbetare vid Sverigedemokraternas riksdagskansli varit aktiv i vit makt-grupper, genom att kalla Expo en "vänsterorganisation". Det är den gamla kålsuparteorin återlanserad.

Höglund gör också en stor poäng av att personen i fråga hade arbetat för Miljöpartiet. Det nämnde även jag i en tidigare text (13/10).

Poängen är dock att det är just Sverigedemokraterna, inte Miljöpartiet, som har återkommande problem med denna typ av skandaler. Och att det är SD som, till skillnad från exempelvis Vänsterpartiet, som saknar en vitbok över de mörkare delarna av den egna historien.

Att Sverige har allvarliga problem har jag inte förnekat. Tvärtom behövs politiker som förmår att ta tag i dem. Det förtroendet bör dock inte ges till de som inte ens förmår att hålla sin centrala partiorganisation ren från extremister.

Joakim Broman

Liberala Nyhetsbyrån