Jag har själv varit skyddsombud. Enligt mig kommer arbetsgivaren alltid för lindrigt undan. Är man drivande, visar mod och entusiasm som skyddsombud blir man obekväm i båda lägren. Därför vill jag inte engagera mig igen.
Arbetsmiljö är inte enbart tunga lyft, dålig ventilation, dålig belysning, buller och mögelskador. Arbetsmiljö är även den psykosociala miljön. Relationen mellan kollegor, chefer, arbetsscheman, stress, mobbing, ständiga förändringar, ogynnsamma anställningsformer och mycket mer. Ett bra exempel på detta är alla artiklar och insändare i HP om rådande villkor inom bland annat vård och omsorg.
Var gör facket åt detta? Jo, de skriver en insändare i HP. (Men inte om vad de ska göra åt det som många anställda klagar på.)
Att skriva insändare som ordförande är väl en del av uppdraget. Inget fel i det. Men att motsätta sig att någon kan bli skyddsombud utan att vara medlem i facket känns mer som ett maktspel. Det är ju samma arbetsmiljö för alla. För er som inte känner till det så har regeringen gett arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag som ska leda till att fler arbetstagare vill engagera sig i rollen som skyddsombud.
Det lät lite ”gulligt” det där som LO-fackens 5 ordföranden skrev om allt facket gör och förhindrar. Men det stod inget om det som de inte gör. Det kan vi i stället läsa om i artiklarna och insändarna i HP. Det avslöjar tydligt att facket inte tar strid. Missnöjet växer ute på arbetsplatserna och fackens representanter oroar sig för att löntagare som inte är medlemmar i facket ska kunna bli skyddsombud och skriver till och med insändare om det. Det är pinsamt.
Låt vem som helst bli skyddsombud på arbetsplatsen om kollegorna vill välja hen. Gör i stället något åt att människor blir sjuka på grund av sina arbeten. Det ställs orimliga krav på arbetsplatserna. Oacceptabla anställningsvillkor och usla löner normaliseras och accepteras. Varför samtycker facket och arbetsgivarna så ofta numera.
Varför agerar inte facket när villkoren för många innebär att de blir sjuka, tvingas jaga timmar för få ihop ekonomin och känner att all ork är slut när de kommer hem. I stället oroar facket sig för vem som kan bli skyddsombud.
Om facket tror att ett skyddsombud som inte är medlem i facket inte skulle klaga på en dålig arbetsmiljö som drabbar hen själv har ju facket inget att frukta, för det är ju så redan i dag. Facket borde lyssna på medlemmarna och agera utifrån det.
Göran Lundqvist Oskarström