Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jag hade just vikt in på en skogsstig och stod och funderade lite och såg väl allmänt förvirrad ut, skriver Den gamle i skogen och berättar vidare om ett möte i skogen. Bild: Hasse Holmberg
Jag hade just vikt in på en skogsstig och stod och funderade lite och såg väl allmänt förvirrad ut, skriver Den gamle i skogen och berättar vidare om ett möte i skogen. Bild: Hasse Holmberg

Förvånande möte vid skogsvägen

Då kom det en bil på vägen som gick bredvid. Den bromsade kraftigt och backade tillbaks i höjd med där jag stod.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Det finns definitivt fina ungdomar – synd att det bara är dom som ställer till oreda som låter tala om sig.

Tog en kvällspromenad i Hishultstrakten och det gick så långt att mörkret hann infinna sig. Jag hade just vikt in på en skogsstig och stod och funderade lite och såg väl allmänt förvirrad ut. Då kom det en bil på vägen som gick bredvid. Den bromsade kraftigt och backade tillbaks i höjd med där jag stod. Vad är det för skummisar tänkte jag. Men bättre fäkta än illa fly och utrustad med en vandringsstav i form av en kraftig enekäpp gick jag fram till bilen och frågade om de ville något. Det visade sig att det var två ynglingar i en så kallad A-traktor som hade stannat. Nä, vi ville bara kolla om du behövde hjälp med något, sa dom. Jag blev så förvånad att jag inte kom mig för att tacka för omtanken, men tack ska ni ha! Det var nästan så att jag återfick tron på mänskligheten. Åtminstone en del av den.

Den gamle i skogen