Med ett knappt års mellanrum har det i ledarartiklar i HP pläderats för och emot:
• ”... gäller det att få fler partier att hoppa på tåget (sic!) så att det blir en blocköverskridande överenskommelse, vilket är nödvändigt med tanke på den långa investeringstiden för höghastighetsbanorna… Sverige har inte råd att hamna på efterkälken (sic!)... Snabba tåg är ... framtiden. Det är dags att Socialdemokraterna tar sitt ansvar.” (HP 12 april 2018)
• ”Är det värt att investera i höghastighetsjärnväg, eller riskerar det bara att bli en ny Göta kanal -–en gång betydelsefull, men nu en parentes i transportsammanhang?” (HP 28 december 2018)
Enligt en artikel i Dagens industri den 17 november 2017 ”säger Liberalerna ”blankt nej” till satsning på höghastighetståg. Vad gäller för HP:s ledarsida? Vilken risk är störst, den om efterkälke eller den om en ny Göta kanal?
Åke Sintring
Svar direkt:
Att vara liberal är i sanning ofta att vara kluven. Men i det aktuella fallet, det vill säga frågan om höghastighetsbanor, har linjen på HP:s ledarsida varit tämligen rak och enkel det senaste året: Sverige bör satsa på nya järnvägar för höghastighetståg för att inte hamna på den så beryktade efterkälken.
Hänvisningen till Göta kanal var inget ställningstagande utan en hypotetisk fråga. Och det är sant att Liberalerna tidigare varit emot en satsning på höghastighetståg, men i och med Januariöverenskommelsen har partiet svängt och är numera för. Kluvenheten är med andra ord som bortblåst när alla liberaler har hoppat på tåget.
Mattias Karlsson
politisk redaktör