Kommunallagen har mycket gamla principer från sockentiden till att ta hand om de som inte kunde ta hand om sig själva. En kommun finns för att hjälpa invånarna i kommunen och därför kan kommunen ta ut skatt från kommunens invånare för att lösa ut de olika behov som finns hos de 290 kommunerna i Sverige.
I rättsvetenskapen eller juridiken påtalas detta i något som kallas kommunens allmänna kompetens. Vilket innebär att det kommunen åtar sig att göra för sina invånare ska ha anknytning till kommunens geografiska område. Alla invånare, det vill säga medlemmarna i kommunen ska behandlas lika om det inte finns sakliga skäl för något annat.
Kommunen får inte ta ut högre avgifter än vad som motsvarar kostnaderna för tjänsten till exempel när kommunen sätter taxor för vatten, avlopp och renhållning eller andra uppgifter som kommunen har monopol på. Till detta finns några andra principer som förbud mot retroaktiva beslut, förbud mot att ge understöd till enskild (undantaget är socialtjänstlagen) samt att ge stöd till enskilda företag eller bedriva verksamhet i vinstsyfte.
Frågeställningen blir givetvis kring rabatterade färdbiljetten utifrån likställighetsprincipen. Likställighetsprincipen innebär, ytterst förenklat, att kommun inte får särbehandla vissa kommuninvånare eller vissa grupper av invånarna annat än på sakliga grunder. Kanske finns sakliga grunder som är viktigare än principen?
Oavsett så är det viktigt att vi alla invånare i kommunen funderar på vad som är viktigt för alla. För det kan inte alltid vara den som skriker mest som får allt. Då det finns invånare i kommunen som inte blir hörda och dessa är också viktigt att vi politiker värnar om. Det var det som kommunen skapades för från början.
Men, utan företagare och engagerade entreprenörer så finns det inte medel för att hjälpa andra. Ta vara på företagarna och stötta dessa!
Johan Sutinen (M)