Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ett poetiskt diktsvar till Gittan

Tack Gittan för en kul, men ack så dyster dikt. Ett svar kommer här i samma form.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Jag kan ej låta bli besvara Gittans pessimism

Att du kan känna så, det har en annan orsak, därom är jag viss

Det är ju ännu bara några veckor blott, och du är pensionär

Du har en hund, du har en man , vad är det då som dig tär?

Gå ut med hunden kan du, se det vackra i naturen, höra fågelsång

Ta med din "gubbe" och med honom prata när du tar en promenad nästa gång

Och vill du lyxa till det, ta då med en kaffekorg, och bullar två

Sen sätt er ner, varhelst ni vill. Ja njut av stunden och därefter glada hemåt gå.

Så nästa dag, kör ner till havet, och på stranden gå

Och lyss på vattnets skvalpande, och vågor, som mot klippor slå

Det är för välbefinnandet, den bästa medicin

Jag lovar, när du återvänder hem, har du glömt pandemin

Du har förmodligen i livet ej mött motgångar av något slag?

Ty när man dylika mött, då har man lärt sig att det är bara att ta nya tag

Jag tänker så: Coronarestriktioner är ju bara bagateller

Vi måste se det så. Det är ju bara anpassning som gäller

Vi vet ju, att det här med smittorisken har ett slut

Och om vi överlever, då tror jag att allt blir som förut

Då önskar jag att egoismen, den försvunnit har, åtminstone en del

Och "marknaden" som alla tror på den har satts ur spel

Optimisten