Replik. Apropå insändaren ”Min pappa – min förebild – vad får han för allt slit?”, 17/10.
Det är inte givet att man får allting serverat eller betalt för allt man gör. Det finns något mer än lön och det är tillfredsställelse och självförverkligande. Han har slitit ut kroppen och det är ju inte bra, men det har inte alltid funnits de tekniska hjälpmedel som i dag tar bort tungt kroppsarbete.
Din far har med sitt ”slit” gjort så att samhället kommit dit det är i dag och kanske också så att dagens ungdomar har en arbetsplats att gå till.
Tänk om fler kunde göra lite också för sina medmänniskor så hade nog världen sett mer positiv ut.
Alla behöver en förebild och en mentor och här har vi problemet som drabbat din pappa. När folk inte kan ”gå för fullt” så är personerna inte intressanta, men de har en erfarenhet som måste tillvaratas.
Yngre nyanställda är inte fullärda för arbetsuppgifter även om de har fullständig och hög utbildning. Det är teori, men det behövs praktik för att komma in i arbetsuppgifterna.
Hur vore det om senior adviser kunde bli mer allmänt förekommande och att samhället i stället för sjukskrivning, belastning av sjukförsäkringen och den ”förnedring” det innebär att bli uppsagd på grund av utslitning.
Vi skulle få generationer som jobbar ihop och lär sig förstå och acceptera varandra och samtidigt föra över kunskaperna mellan generationerna.
Ett mjukare och mindre egoistiskt samhälle och umgängesklimat vore nyttigt.
Arbetare, arbetare och lite företagare