Den sista tiden har insändare duggat tätt om situationen för oss inom Hemvårdsförvaltningen. Man har kunnat läsa berättelser som vittnar om oro, olust och osäkerhet. Men med tanke på de uteblivna svaren så verkar vi prata inför döva öron och blinda ögon.
Förstår ni ansvariga inte vad som sker här och nu? Nu kräver vi faktiskt att få höra svaren från er "som bestämmer". Det är verkligen dags!
Hur tänker ni egentligen? Är tanken med att bara få veta sitt schema fyra veckor framåt i tiden något som ska vara kvar? Är de förhatliga resurspassen här för att stanna? När kommer utvärderingen som ni lovade skulle göras? Den har vi väntat på länge nu. Eller ingår det i er strategi att inte se och höra måhända?
Att få svart på vitt hur vi verkligen mår hade nog varit alltför brutalt, som ett slag i magen. Frågorna är många och ovissheten stor. Det måste finnas hopp om förändringar till det bättre i stället för tvärtom, som det blivit sedan införandet här i Halmstads kommun?
Och med det menar vi inte hurtiga råd som att tänka positiva tankar, andas djupt och i fyrkant. Det har vi testat ett tag nu, men trots att vi kvinnor är en tålig sort (för vi är dessvärre nästan bara kvinnor) så räcker inte de råden. Vi behöver kraftigare ammunition än så.
Så nu förväntar vi oss att äntligen få raka ärliga svar. Kom igen nu! Vi är många som behöver veta inför vår framtid om den ska vara här där vi är nu eller om det ska ändras riktning i arbetslivet.
Det beror på våra kommande arbetsvillkor. Bara så att ni vet.
En undrande medarbetare