Enligt UNHCR har över 33 miljoner människor drabbats av höstens översvämningar i Pakistan. En tredjedel av landet har stått under vatten, 1 100 människor har mist livet, varav 350 barn. 500 000 människor har förlorat sina hem. 950 000 hus är skadade eller förstörda, 700 000 boskapskreatur har gått förlorade. Enligt Pakistans meteorologiska institut har landet fått dubbelt så mycket monsunregn som vanligt, vissa provinser fyra gånger så mycket regn jämfört med genomsnittet under de senaste tre decennierna.
Mellan den 6 och 19 november pågår FN:s klimatkonferens i Egypten. Under mötet ska man bland annat arbeta med gemensamma beslut för att nå målet från Parisavtalet att jordens uppvärmning ska begränsas till väl under 2 grader.
Enligt rapporten ”För lite – för långsamt” från FN:s miljöorgan Unep, behöver världen ”snabbt minska utsläppen av växthusgaser för att begränsa effekterna av klimatförändringen”. För detta krävs enligt rapporten ”kraftig politisk vilja”.
Sverige representeras på mötet av Ulf Kristersson och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. Mot bakgrund av att Sveriges utsläpp förväntas öka kraftigt säger Pourmokhtari på en presskonferens den 31 oktober att hon ”tror att det finns en stor förståelse för de svåra omständigheter vi står inför”. Hon åsyftar att Sverige drabbats av inflation och risk för svagare konjunktur. Pakistans hemlösa kommer säkert att förstå.
Kanske kommer någon delegat från Pakistan att påminna våra ministrar om samarbetet med SD och Elsa Widdings uttalande i riksdagen: ”Att vi skulle befinna oss i en klimatkris anser jag saknar vetenskapligt stöd.” Jessica Stegrud (SD) skriver på Twitter om energidelen i Tidöavtalet: ”Avsnittet är som hämtat ur vår egen partimotion och interna utredning ledd av Elsa Widding.”
Det blir en del att klargöra för företrädarna för vårt land, som i Parisavtalet åtagit sig att som rikt och högt utvecklat gå före i klimatomställningen.
Göran Lund