Under 2014–2022 kännetecknades politiken i riksdagen av turbulens, maktbegär, ”kohandel”, misstroendeförklaringar och utpressning från småpartier och politisk vilde. Januariöverenskommelsen saknade lösningar på samhällsproblemen eftersom den enbart var ett försök att hindra ett demokratiskt valt parti att få inflytande. Märklig strategi i ett demokratiskt land där all offentlig makt ska utgå från folket, det vill säga alla röstberättigade!
Strategin visade sig heller inte speciellt framgångsrik och innebar inte helt oväntat en fortsatt negativ utveckling i samhället som saknar motstycke i omvärlden. Inbördeskrig, ökad segregation och öppen religiös fanatism, sviktande förtroende för polismyndigheten, brist på elektrisk effekt bara för att nämna några.
Avsaknaden av självkritik är dock total, och tidigare ministrar är påtagligt frustrerade och gör dessutom uttalanden (läs utfall) mot den nya regeringen och dess stödpartier som gör att man häpnar. Bland insändare framställs det då och då även egenproducerade hotbilder kopplade till ”SD rötter” eller enskilda personers ”nazistiska uttalanden” lösryckta ur ett sammanhang.
Alla borde dock kunna lyfta blicken och i stället inse och debattera de interna såväl som externa verkliga hoten i framtiden. Ett sätt kan exempelvis vara att ta del av föredragen i Folk och Försvar Rikskonferens 2023.
Realist