Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dammar utan papper är inte per automatik svartbyggen

Diskussionen om dammarnas vara eller inte vara i Laholm fortsätter.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Apropå debatten om dammar och vattendrag i Laholms kommun

Kärnkraft. Ett litet inlägg angående debatten kring vattendragen och de gamla dammarna i Laholms kommun.

Vad är det älvräddarna och sportfiskarna håller på med egentligen i Laholms kommun? Vill de förstöra allt som har växt och åstadkommits genom århundraden? För dem verkar alla dammar per definition vara svartbyggen och skall därför förstöras.

Under flera år har de på juridisk väg försökt att med hjälp av länsstyrelsen ogiltigförklara många av de flera hundra år gamla dammarna; dammar så gamla att alla dokument över deras tillkomst har försvunnit. Älvräddarna och sportfiskarna har antagligen hoppats på att ägarna till dessa dammar inte skulle ha de ekonomiska resurser för att försvara och hävda sina lagliga rättigheter inför domstol.

Nu verkar det inte riktigt gå Älvräddarnas väg, i synnerhet efter att deras gode vän, domaren i kammarkollegiet, har blivit fråntagen fallen på grund av jäv. Det förklarar den ändrade strategin: för ett tag sedan mobiliserades ”befolkningen”. Ynka 1 600 underskrifter tycks motsvara folkets röst som ska ge dem ”carte blanche” för att kunna ställa till med oreda för allt och alla som har sina verksamheter eller bor längs med vattendragen.

Det senaste draget i vintras är att återigen få länsstyrelsen att gå deras ärenden: nu med att bilda ett naturreservat högt upp vid Smedjeån. Skälet är så klart inte att bevara befintlig och naturlig miljö, vilket hade varit lovvärt. Nej, det bakomliggande syftet är att bli av med dammarna nedströms.

Dessa dammar tillhör det laholmska kulturarvet, de är en naturlig och historisk del av vårt fina landskap. Naturen har under århundraden anpassat sig och utvecklat sig med dem och blivit en del av dem.

Att nu ändra på detta är att förstöra en unik miljö och ändra på djur- och växtliv utan att veta vad konsekvenserna blir.

Många av dessa dammar är faktiskt till och med registrerade som fornminnen hos Riksantikvarieämbetet och åtnjuter respektive skydd.

Under tiden betalar ägarna till dessa, i vissa fall 500 år gamla dammar (vi hamnar i dansk tid!), tiotusentals kronor för konsekvensbeskrivningar, advokatkostnader och domstolsavgifter medan Älvräddarna och Sportfiskarna sitter i lugnan ro med sina fyllda kassor och väntar…

Thomas Krecl