Replik
Apropå Mattias Karlssons ledare, 4/5
Det är lätt att bli passiv när uppgiften blir övermäktig. Mattias Karlssons ledare är trots sin briljans ännu en artikel som bygger på känslan av hopplöshet i klimatfrågan. Det är nödvändigt, tills vi inser allvaret måste vi matas med fakta. Men hur mycket kan vi ta in utan att det leder till passivitet istället för omställning? Det är dags att tala om lösningar!
I den lilla byn jag bodde i förr fanns det tre underbara bröder som drev lantbruk och företag tillsammans. Jag var ung på den tiden och förundrades över deras tal om sjuårsplaner. Sju år? Det är en evighet tänkte jag. Sen dess har det gått sju år fyra gånger.
Det sägs att vi har runt tio år på oss att ställa om. Vad kan vi göra de närmaste sju åren? Jag tror de flesta av oss kommer att byta bil, många av oss kommer att se över sina värmesystem. Börjar vi planera klimatssmart redan idag behöver det inte vara en stor sak att ställa om till en mer miljö och klimatvänlig livsstil. Vad vi behöver är tid, inte stress.
Vår klimatpåverkan är summan av det vi konsumerar. Fossila bränslen kan ersättas med el. Importerat kan bli lokalt, onödigt kan undvikas, saker kan repareras och matsvinnet kan minska. Och tänk så mycket prylar, smink och kläder som kunde undvikas bara genom insikten att vi duger som vi är? Att vi inte behöver allt det där?
Det kan dessutom vara lönsamt att satsa klimatsmart. Exempelvis elbilen, som trots sitt högre inköpspris, på sikt blir billigare att äga och bättre för miljön.
Tyvärr är det för mycket fokus på räckvidd, för ju kraftigare batteri, ju sämre blir klimatnyttan. Här behöver man tänka om. Vilka vardagsresor måste elbilen klara? Är en räckvidd på runt 15-25 mil tillräckligt? De gånger vi måste längre finns det tåg, buss eller taxi. Totalekonomin blir bättre trots enstaka dyra resor.
Även på matbordet kan vi sakta men säkert börja ställa om. Ett bra riktmärke är att om maten är mer hälsosam, då är den nog också mer klimatsmart.
Vi hinner göra mycket på sju år!
Palle Nielsen
Knäred