Slutreplik. Apropå Svar direkt av Mattias Karlsson angående insändaren "Om att boosta en offentlig verksamhet med pengar", 15/6.
Jag tyckte att jag var tydlig med att det var statsskulden jag menade med att “låna pengar”, inte skatteuttaget; men på sätt och vis är Mattias Karlssons misstolkning intressant. Man kan faktiskt säga att staten lånar pengar från folket genom skatteuttaget och ger tillbaka i form av välfärd.
Skenande kostnader kommer alltid att drabba skattebetalarna och alla medborgare i form av ökade skatter, dyrare välfärd och sämre kostnadseffektivitet i vård- och omsorgsverksamheterna. Det är därför kostnadseffektivisering, (besparingar eller åtstramning – om du så vill) är nödvändig i all offentlig förvaltning. Sverige har varit bra på att hålla nere statsskulden i en internationell jämförelse men inte bra på att producera kostnadseffektiv vård.
De 400 miljonerna i överskott skulle till exempel göra mer nytta för att rädda friska företag från ”coronadöden” än att “försvinna” i en ineffektiv vårdverksamhet. Observera att det inte är de anställda inom vården som jag syftar på. De är värda alla lovord vi någonsin kan komma på.
Kostnadseffektivitet är inget entydigt begrepp men i internationell jämförelse har Sverige högre kostnader för den offentliga vården (11 procent av BNP 2019 enligt IHE), fler anställda och färre antal vårdplatser. Det borde säga något om den svenska vårdverksamhetens generella ineffektivitet. Att boosta med lånade pengar gör inte verksamheten nödvändigtvis mer kostnadseffektiv men alltid dyrare.
Kenneth Mellåker (L)
Svar direkt:
Kenneth Mellåker blandar och ger, och utgår från att kostnadseffektivisering alltid är nödvändig i den offentliga förvaltningen. Med den utgångspunkten kommer pengar alltid att vara viktigare än själva innehållet i välfärden. Det är också ett sätt att se på välfärdssamhället.
Mattias Karlsson
politisk redaktör