Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Johnny Samuelsson

Byggplanerna bör inte få grönt ljus

Återigen vill kommunpolitiker göra undantag från strandskyddet.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Denna gång är det inte vid någon avlägsen skogssjö utan vid Fylleån, som är skyddad som Natura 2000-område och marken omkring är riksintresse för naturvård och rörligt friluftsliv.

Artikeln i HP den 17 dec, s 4, anger att ett byggföretag vill bygga 107 bostäder i form av lägenheter, parhus och radhus på platsen för det gamla bruket i Marbäck och en C-politiker på byggnadskontoret tycker att det är ok att göra undantag för strandskyddet.

Det kan vara ok att bygga i Marbäck men det behöver inte vara precis vid ån. Det kanske till och med är bättre att inte göra det med tanke på översvämningar och barns lek.

Att de gamla fabriksbyggnaderna skulle användas till förråd eller carportar låter inte seriöst. I så fall vore det nog säkrare om de revs och då kunde naturen få återta stranden och området kunde bli tillgängligt för allmänheten.

I en HP-ledare den 22 augusti 2019 anges att bara cirka 10 procent av stränder och kuster är bebyggda. Det är tack vare strandskyddet som infördes på 50-talet som vi är så lyckligt lottade här i Sverige. Marbäck må vara attraktivt att bygga i, men gör det då utanför strandskyddsområdet.

Att ange ett område som Lis (Landsbygdsutveckling i strandnära områden) kan vara ett sätt att försöka kringgå strandskyddet. Men det finns regler för hur dispens kan ges och ingen av de reglerna kan tillämpas i Marbäck. Marbäck har ingen skola, inga arbetsplatser och ingen butik. Man blir beroende av pendling. Bostäder kan hellre byggas i Simlångsdalens samhälle där det finns rimlig samhällsservice.

Kommunen bör meddela byggföretaget att byggande inte kan komma ifråga i förslagets nuvarande utformning.

Nils Östen Nilsson