Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

När dagens monotona jordbruk ser ut som det gör är det viktigt att vi åtminstone bevarar de sista resterna av ett rikt odlingslandskap, skriver Per-Olof Erickson om blomrika vägkanter.
När dagens monotona jordbruk ser ut som det gör är det viktigt att vi åtminstone bevarar de sista resterna av ett rikt odlingslandskap, skriver Per-Olof Erickson om blomrika vägkanter.

Blomrika vägkanter är viktiga

Trafikverket, andra väghållare och inte minst kommunerna borde hjälpas åt att bevara blomrika kanter längs vägar, promenadstråk och cykelbanor.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Bondens öppna landskap vimlar av liv. Här lever hälften av alla svenska växter, däggdjur och insekter och en fjärdedel av alla fåglar. Men många arter trivs inte längre i odlingslandskapet och vissa är redan försvunna. Ängar och hagar växer igen. Dikesrenar och skogsdungar har tagits bort. Fält med en enda gröda breder ut sig och besprutas med kemiska bekämpningsmedel.

Läget är akut för bin, fjärilar och andra pollinatörer. Bara i Sverige är en tredjedel av våra 270 vildbiarter på väg att försvinna. I detta läge är vägkanterna betydelsefulla och kan fungera som reträttplatser, uppehållsplatser och spridningskorridorer för många djur och växter.

Trafikverket, andra väghållare och inte minst kommunerna borde hjälpas åt att bevara blomrika kanter längs vägar, promenadstråk och cykelbanor. Detta kan man göra genom att undvika tidig slåtter, som nu ofta sker innan midsommar. Då har många insekter inte flugit klart och de flesta vägkantsblommorna har inte hunnit sätta frö.

Slåtter bör ske tidigast i mitten av augusti så blommorna får blomma och insekterna får flyga. Bäst är också om det avslagna förs bort för att undvika gödseleffekten. Det kan vara svårt att samla upp och föra bort allt, men detta är ett mycket angeläget problem att lösa. Materialet kan komma till användning i rötkammare för biogasproduktion.

I vägkanterna med kattfot, blåklocka, ormrot, käringtand, rödklöver och allehanda fibblor bjuds pollen och nektar hela sommaren. Blommorna avlöser varandra som pollen- och nektargivare. Artrikedomen gör att även specialisterna i insektsvärlden hittar dit.

De mindre värdefulla vägkanterna är de med kvävegynnade örter och bredbladiga gräs samt de med invasiva arter (till exempel lupiner). Dessa vägkanter behöver slåttas ofta och tidigt innan blomning. En fördel är om de någon gång skrapas ner till mineraljorden som vid vägdikning. Magra marker, som är förutsättningen för ängens blomrikedom är det som eftersträvas.

När dagens monotona jordbruk ser ut som det gör är det viktigt att vi åtminstone bevarar de sista resterna av ett rikt odlingslandskap. Då är de blomrika vägkanterna betydelsefulla.

Källa: Delvis Ebba Werners folder Blomrika vägkanter.

Per-Olof Erickson

Naturskyddsföreningen