Replik till insändare i HP 26/7 angående privatekonomi i grundskolan.
Privatekonomi i grundskolan. Det är ett något som diskuteras då och då. Men hur ser det egentligen ut med privatekonomi som ämne?
I den nuvarande skolmiljön är det mycket som är fel, det tror jag många kan hålla med om. En skenande segregering, koncerner som tjänar miljarder på skattepengar, skolpersonal som går in i väggen. Ja, listan är lång. Med detta har vi en ekonomi som upplevs, för varje år som går, bli mer instabil. Inflationen stiger, priserna på nästintill allt bara stiger, bostadsmarknaden blir mer och mer lik en guldgruva. Det är en mycket verklig miljö som dagens ungdomar måste förhålla sig till.
Det kan bli tufft att införa ännu ett ämne i grundskolan för elever som redan är stressade över sin framtid (och sina studier) och för lärare som redan har alldeles för tung arbetsbörda. Det blir ännu tuffare när man tar i åtanke att privatekonomi redan är något som ska behandlas i grundskolan, nämligen i ämnet hem- och konsumentkunskap (HKK).
I läroplanen för grundskolan i HKK så står det klart att elever ska ”få möjlighet att utveckla medvetenhet om vilka konsekvenser valen i hushållet har för hälsa, välbefinnande och gemensamma resurser”. Men det slutar inte där, vidare kan man läsa att undervisningen ska ”bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om betalning, sparande, krediter och lån” och ska även ge eleverna ”förutsättningar att göra välgrundade val när det gäller privatekonomi”. Vad ska då ämnet privatekonomi uppfylla för mål?
Vidare ska även svenskämnet behandla sakprosatexter, där CV ingår. Matematik (1b+c) ska, enligt gymnasiets läroplaner, använda kalkylprogram ”för beräkningar av ränta och amortering”. Det finns därmed en hel del underlag för att undervisa om såväl national- som privatekonomi. Men någonstans brister kedjan.
Frågan borde i stället bli: Vad görs för att stärka upp ämnet som redan ska behandla privatekonomi? Enligt Skolverket så har endast 44 procent av HKK lärare på högstadiet behörighet i både ämnet och stadiet. Det enda ämnet som ligger under den siffran är i bild, där 43 procent av lärarna har behörighet. Det är en skrämmande låg siffra.
Det MSU:s tre ordförande tar upp är viktigt. Men den föreslagna lösningen är nästintill ohållbar och redundant. Det ungdomsförbundet borde ta upp är vad moderpartiet gör för att förbättra skolmiljön så att elever kan få den kunskap de behöver inom ämnet hem- och konsumentkunskap, där privatekonomin hör hemma.
Linus Eriksson