Varför ska diskussionen alltid tas när barnen är med? Som om det vore deras fel att deras vikt är för hög eller låg? Och vad sätter det för spår för framtiden?, undrar Frustrerad mamma som hellre ser att vården tar diskussionen med föräldrarna.
Varför ska diskussionen alltid tas när barnen är med? Som om det vore deras fel att deras vikt är för hög eller låg? Och vad sätter det för spår för framtiden?, undrar Frustrerad mamma som hellre ser att vården tar diskussionen med föräldrarna. Bild: TT/arkiv

Behöver vikthetsen verkligen börja på BVC?

Jag har nu fått gömma vågen hemma för att han väger sig varje dag.

ANNONS
|

Det är inte lätt att växa upp i en värld som bara tittar på diagram och tabeller... Sedan dagen min 7-åriga son kom till världen har han fått höra hur stor han är. Hur mycket för stor han är. När han enbart ammades var han den knubbigaste ungen i mamma-gruppen. Varenda BVC-besök har handlat om vikten. Varenda vårdbesök, om det så handlat om huvudvärk, magont, astma, så handlar det i slutändan om vikten.

Varenda gång sitter sonen med och lyssnar, tar in och försöker förstå. En kille som älskar att hoppa studsmatta, springa och leka, är glad i mat och har tråkiga föräldrar som bara tillåter tio bitar godis på lördagar, när "alla andra" får mycket mer ...

ANNONS

Enligt senaste vårdbesöket är han extremt överviktig, enligt den gyllene BMI-kurvan. Hade han vägt ett par kilo mindre hade han varit ansedd normal. När vi går hem säger sonen: "Är det farligt att vara så tjock som jag är?" Jag har nu fått gömma vågen hemma för att han väger sig varje dag.

Jag blir så ledsen och besviken. Personal som ska jobba med barn och som sitter och pratar över huvudet på barnen som om de inte fanns i rummet. Varför ska den diskussionen alltid tas när barnen är med?

Som om det vore deras fel att deras vikt är för hög eller låg? Och vad sätter det för spår för framtiden? Övervikt är såklart ett problem – jag är inte en kränkt mamma för att någon sagt att min son är överviktig – men är BMI den enda faktorn som man ska stirra sig blind på? Vad mer kan man göra om man gör som alla andra – men ändå är några kilo tyngre?

Vi pratar så mycket hemma om att det är viktigt att ha en stark kropp – det har inte med vikt att göra. Sonens kommentar häromkvällen var "Det viktigaste mamma, är att man är nöjd med sig själv. Och jag tycker jag är fin!"

ANNONS

Men hur länge kommer han tycka det när en hel värld säger att attraktiva män har magrutor och alla superhjältar är muskulösa utan ett uns fett på kroppen? Behöver vikthetsen verkligen börja på BVC? Kom igen – ta diskussionen med föräldrarna och låt barnen vara barn.

/Frustrerad mamma

ANNONS