Att tävla eller inte tävla...

Jag bevistade en simtävling med stort T i Ängelholm den 2 –3 februari, och jag blev mycket positivt överraskad av hur det gick till.

ANNONS

Det fanns allt från startlista, elektronisk tidtagning under loppen och en utmärkt elektronisk anslagstavla som förkunnade tiden vid varje vändning, och självklart målgång.

Inte nog med det utan vi kunde se varje simmares personbästa, och om de hade förbättrat sitt personbästa så stod det med gröna siffror. De kunde således tävla med sig själva även om de inte tillhörde de främsta i loppen.

Sist men inte minst. Prisutdelning med namnuppräkning, fanfar och applåder. Det var precis som vilken internationell tävling som helst. Jag hade tre pojkar i 12-års åldern i bilen hem och alla var lika glada och upprymda efter tävlingen, trots att bara en av dem stod på prispallen.

ANNONS

Varför kan man inte ha det så här i fotboll? Flickor och pojkar i ungdomsåren mår inte bra av att tävla enligt Hallands fotbollsförbund. Jag ställer frågan om det är värre att förlora med uddamålet i en fotbollsmatch, än att komma tvåa med en hundradel sämre än segraren. Innan tävlingsförbudet så spelade mitt barnbarn en turnering där lagen fick sätta in en extraspelare om de låg under med fyra mål. Hur vet ni det? frågade jag, då ni inte räknar målen. Det vet man väl ändå, fick jag till svar.

Avslutningsvis vill jag rikta en uppmaning till Hallands fotbollsförbund. Acceptera verkligheten, låt flickor och pojkar tävla som simmare i samma ålder.

Rune Petersson

ANNONS