Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

”Striden gäller rätten att erkännas som legitim arbetsmarknadspart, rätten till föreningsfrihet, att kunna trygga medlemmarnas säkerhet i hamnarna”, replikerar en skribent. Bild: Johan Nilsson/TT

Arbetare med mössan i hand?

I kärlek och arbetsmarknadskonflikter verkar alla knep vara tillåtna men är det verkligen förenligt med god pressetik att publicera direkta eller indirekta lögner?

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Replik. Apropå ledare, 24/1.

Därför kommer här rättelser till Joakim Bromans ledare:

• Under konflikten 2017 på APMT i Göteborg strejkade Hamnarbetarförbundet medan arbetsgivarsidan lockoutade. Det som stängde terminalen till allra största grad var just lockouten. Vem är då ansvarig för merkostnaderna för svensk ekonomi?

• April 2018 var det på dekret från Sveriges hamnar som Hamnarbetarförbundet bokstavligen slängdes ut i kylan. Ingen representation längre i form av skyddsombud, insyn i styrelser eller vid förhandlingar. På vissa ställen förbjudna att ha möten eller att ens sätta upp anslag.

• Kollektivavtal finns för Transportarbetarförbundet, inte för hamnarbetare som Joakim Broman medvetet generaliserande och missledande skriver – och definitivt inte för Hamnarbetarförbundet. Det är just det som är tvistefrågan. Hamnarbetarförbundet – som i många av hamnarna är i majoritet – vill teckna ett likalydande avtal, vilket skulle leda till att det skulle råda fredsplikt i hamnarna.

• Menar verkligen Joakim att Hamnarbetarförbundet strejkar för skojs skull, trots att alla krav blivit tillgodosedda? Menar han att det skulle vara roligt med inkomstbortfall, oro och ständiga tvister på arbetet? Striden gäller rätten att erkännas som legitim arbetsmarknadspart, rätten till föreningsfrihet, att kunna trygga medlemmarnas säkerhet i hamnarna – att teckna kollektivavtal. Inte någon insinuerad lust att demonstrera eller sabotera.

Slutligen: att sätta både handfängsel och munkavel på arbetarna genom att införa inskränkningar i strejkrätten vore vad jag förstår en våt dröm för Joakim Broman. Ett av de få medel och rättigheter som de fackliga organisationerna tillkämpat sig att använda vid missförhållanden.

Men Joakim Broman verkar förorda en enkel biljett tillbaka sisådär 100 år i tiden. Till tiden då arbetaren stod med mössan i hand.

Hans Enqvist

Svar direkt

De som försvarar Hamnarbetarförbundet påpekar gärna att de bara strejkade åtta timmar under 2017, men glömmer lämpligt nog att nämna alla andra – öppna och förtäckta – stridsåtgärder som riktats mot arbetsgivarna, och som är förklaringen till både stora varsel och omfattande samhällsekonomiska förluster. Visst har arbetsgivarna också tagit till stridsåtgärder, men de kan knappast klandras för att avdelningen i Göteborgs hamn inte velat teckna avtal, trots att deras krav tillmötesgåtts.

Jag har däremot inte antytt att man strejkar för skojs skull eller av något okynne. Jag är väl medveten om att strejken handlar om makt, och att den svenska modellen missgynnar det fackförbund som inte befinner sig på toppen av pyramiden. Det kan man vara kritisk mot, men sådan är modellen: två parter tecknar avtal, och sedan råder fredsplikt. Vill man av- skaffa den, som Hamn- arbetarförbundet tycks vilja genom att ta till strids- åtgärder för ett eget avtal, så bör man vara öppen med det.

Joakim Broman

LÄS MER: Halmstad drabbas av hamnkonflikten

LÄS MER: Hamnbråk utvidgas med lockout-varsel

LÄS MER: Det är nu den fackliga kampen börjar på riktigt

LÄS MER: Vi behöver fler fria fackföreningar – inte färre