Berlinmuren föll 1989, Sovjetunionen 1991, och hotet mot Sverige bedömdes var borta ”för överskådlig framtid”. Ett stort antal regementen och flottiljer lades ner, den allmänna värnplikten avvecklades, civilförsvaret och beredskapslagren likaså. De som ansåg det vara ett vågspel och ett gigantiskt slöseri talade för döva öron. Att analysera eventuella negativa konsekvenser låg inte i tiden.
Försvaret inriktades mot internationella insatser. Enorma mängder transportabla utrustningar anskaffades för att kunna användas var som helst i världen när Sverige skulle hjälpa till att införa ”demokrati” i ett antal länder. Att analysera eventuella negativa konsekvenser låg inte i tiden. De analyser som gjorts i efterhand ger dock en samstämmig bild, klent resultat till enorma kostnader.
Ryssland började upprusta, och nu återupprättas några regementen och en flottilj. Enligt försvarsministern ”ska den största satsningen på försvaret sedan femtiotalet ge viktiga signaler till omvärlden”. Fördelarna med medlemskap i Nato som den framtida och självklara garanten för Sveriges säkerhet lyfts åter fram i debatten och på ledarsidor. Men … att analysera eventuella negativa konsekvenser ligger inte i tiden. Känns det igen?
Realist