Nu sticker jag ut hakan, jag vet det, men jag vet snart inte vad jag ska göra.
Alldeles för många elever, redan i mellanstadiet, har ingen ork, ingen uthållighet och inget driv när det gäller skolan. Deras kunskaper blir därefter. Så många gånger jag har skrivit i nyhetsbrev och andra plattformar där vi delar information med hemmen, om kommande läxor, prov eller uppgifter som ska göras. Lika många gånger kommer nästan häften av eleverna på provdagen och säger, med en förvånad min, att ”Var det i dag? Jag har inte pluggat”.
Jag har mellan 7–8 elever i klasser om 21 som behöver få muntliga prov eftersom de inte klarar att läsa frågor och skriva svar, eftersom deras läsförståelse ligger långt under förväntat för respektive årskurs. Vi övar och övar, vi läser och diskuterar, vi läser högt och tyst men vad hjälper det? Hallå föräldrar, dags att vakna och ta er del av ansvaret för era barns framtid! Vi måste få er hjälp, era barn behöver er hjälp!
Vad har hänt med att hålla koll på barnens uppgifter, hjälpa dem med läxor och förhöra inför prov? Vad är det för mening att varje vecka skriva nyhetsbrev om vad eleverna behöver öva på om inte ni därhemma erbjuder er att hjälpa dem, att plugga med dem och faktiskt ställa lite krav på dem?!
Jag är själv förälder, jag vet att krav ofta leder till tjafs och bråk men det är trots allt en del av föräldraansvaret! Många barn och unga sitter i timmar framför datorn och spelar men skulle man kunna tänka sig att ni kräver minst 30 minuters läsning varje dag också?
Jag är medveten om att alla föräldrar kanske inte har språket för att kunna hjälpa sina barn, alla kanske inte har förmågan men då kan man ju undra varför ni inte ”tvingar” era barn att åtminstone stanna kvar på de studiestödslektioner skolan erbjuder två gånger i veckan? Är ni verkligen inte mer oroliga över era barns kunskapsutveckling?
Lärare som går på knäna