Den som deltar i ett program hos Arbetsförmedlingen får aktivitetsstöd. Sedan årsskiftet gäller ett nytt system för utbetalning. Man ska senast den 7:e ha lämnat sin rapport för månaden innan, elektroniskt eller på blankett. Utbetalning sker den 26:e samma månad.
Som mycket annan hantering vill man datorisera detta så långt som möjligt. Rapporteringen ska helst ske med bank-id. En omställning man skyndar på genom att göra det svårt att hitta den manuella blanketten på Försäkringskassans hemsida. Om man lyckas navigera rätt är dock allting gott och väl. Hemsidan informerar om förändringen.
Men, visar det sig, om du inte lämnar rapporten förrän månaden efter ordinarie rapporteringsmånad kommer inga pengar. I stället kommer ett brev med följande text: ”Från och med den 1 januari 2018 får aktivitetsstöd inte lämnas för tid längre tillbaka än månaden före ansökningsmånaden, om det inte finns särskilda skäl.” Det finns ingen information om detta på blanketten och den är svårfunnen på hemsidan. Man kan begära omprövning på grund av särskilda skäl.
Personer kan av olika skäl missa datum. Sjukdom, dramatiska händelser, neuropsykologiskt funktionshinder, glömska med mera. Vilka skäl är särskilda och hur förlåtande är bedömningarna?
Jag anser att man bygger upp en byråkrati som gynnar myndigheten och missgynnar medborgaren.
Vi människor är ibland irrationella och låter oss inte alltid inordnas i byråkratins datasystem. Det är dags att lagstiftare och myndigheter tar sig en funderare. Man finansieras av och arbetar på uppdrag av allmänheten. Då måste man fråga sig: Är det rimligt att en myndighet konfiskerar medborgarnas pengar på detta sätt? Det tycker inte jag. Jag är upprörd av två skäl. Att man informerar dåligt om begränsningen och att man överhuvud taget kan vägra utbetalning inom så snäva ramar.
Varför infinner sig känslan av att vi medborgare ibland tvingas agera för myndighetens bästa i stället för tvärtom?
Stefan Hansson,
Socialdemokrat