Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra vid kommundagarna.

Svend Dahl: Högern vill ta större plats

Aktiva i politiken eller samhällsdebatten på den högra planhalvan tvingas ganska snabbt lära sig att leva med att ens åsikter regelmässigt blir betraktade som moraliska defekter.

HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Fristående gästkrönikörer representerar ett bredare politiskt spektrum.

Det kan handla om hakkors klottrade på borgerliga valaffischer, mer eller mindre explicita antydningar om att högern medvetet vill sjuka och barn illa eller slentrianmässiga kändisupprop som slår fast att allt-åt-alla-nu är den enda moraliskt försvarbara uppfattningen.

Om man vill förstå de senaste veckornas diskussion om vad som beskrivits som ett nytt aggressivt tonläge från Moderaternas sida är detta en nödvändig bakgrund. För många till höger, i och kring M, är det vi nu ser början på en strid om vem som ska ha det moraliska företrädet i offentligheten.

Det handlar med andra ord inte om moderater som plötsligt inspirerats av Sverigedemokraterna eller Donald Trump. Snarare påminner det om den värderingskamp Danmarks förre statsminister Anders Fogh Rasmussen gjorde till sitt politiska projekt.
För att kunna förändra samhället räckte det inte med reformpolitik. De ”elitistiska smakdomarnas” tolkningsföreträde i debatten behövde brytas, menade liberalen Fogh Rasmussen och inledde ett arbete som kom att skaka om danskt kulturliv. Institutioner organiserades om, statligt stöd drogs in och en omfattande kulturkanon definierades till stort förtret för många i kulturvärlden.

När Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé skriver i Expressen (16/11) om ”politiska elitprojekt” och ett etablissemang som gjort ”godhetssignalering till norm” pekar det i denna riktning.

Danskt samhällsliv, och dansk liberalism, har sedan slutet av 1800-talet präglats av konflikten mellan kulturkonservatism och kulturradikalism, mellan tanken på en enkel folklighet på landet och storstädernas elit. I svensk politik saknas denna historiska konflikt. Men en bärande del i högerns identitet har under lång tid varit känslan av att stå i opposition till ett samhälle dominerat av Socialdemokraterna och där vänsteråsikter ger en privilegierad position i debatten. Det lägger grunden för en moderat värderingskamp liknande den danska.

Risken med att göra värderingskampen till huvudsak är att intresset, och utrymmet, för traditionell borgerlig reformpolitik minskar. Anders Fogh Rasmussens regeringstid slutade med vad många ser som en vunnen värderingskamp, men också med nya rekord i skattetryck och storlek på den offentliga sektorn. Men kanske kan man få båda delarna. Frågan är dock vad som är viktigast för den som vill se mer av liberala och borgerliga idéer förverkligade.


Ändå är det fullt förståeligt om vi får se en utveckling där Moderaterna väljer värderingskampen. Få personer till höger har i dag dåligt samvete över sina åsikter på det sätt som tidigare förekom. Men framförallt har Socialdemokraternas grepp om regeringsmakten brutits. Och om man är betrodd av väljarna att styra landet framstår det för de flesta som obegripligt varför ens åsikter fortfarande kan avfärdas som moraliskt lägre stående.