Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"När Skogsstyrelsen identifierar en nyckelbiotop ska det ses som en information till skogsägaren om vilka naturvärden som finns i skogen." Bild: Fredrik Sandberg/TT

Vi har råd att bevara biologisk mångfald

I dag bedriver LRF, med uppbackning från borgerliga ledarsidor, en hätsk kampanj mot snart sagt alla former av naturvård. Det skriver Anders Wirdheim i en kommentar till en ledartext.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Apropå ledartexten ”En ohållbar politik för skogen”, 18/6.

Det har tagit tid, men till slut har medvetandet om klimatkrisen även nått landets ledarsidor. Hallandsposten hör dessutom till de tidningar som står i främsta ledet. Bra!

Vågar vi kanske hoppas att fjällen ska falla från ögonen även när det gäller en annan av vår tids ödesfrågor, förlusterna av biologisk mångfald?

Jag är tyvärr inte alls säker. Därtill har inte minst de borgerliga ledarskribenterna fastnat i gamla hjulspår. Ett exempel är ett ledarstick i HP den 18 juni, där Joakim Broman från Liberala Nyhetsbyrån skriver under rubriken ”En ohållbar politik för skogen”: ”Om summorna (till naturskydd) ska beta av köerna till de som väntar på ersättning och undanta ytterligare arealer ... skulle det inteckna större delen av den kommande mandatperiodens reformutrymme.”

Det är mycket lätt att uppfatta det Broman skriver som att biologisk mångfald är så dyrt att vi inte har råd med det. Det intecknar ju utrymmet för andra reformer.

I sammanhanget kan det vara värt att påpeka att så gott som samtliga borgerliga regeringar de senaste årtiondena har skurit ner anslagen till naturvård. Det var också en borgerlig regering som beslutade att mark som säljs till staten av naturvårdsskäl ska betalas med 125 procent av marknadsvärdet. Kanske fanns det en vacker tanke bakom – att detta skulle stimulera markägare att bidra till att värdefull natur skyddas – men effekten blev snarast den motsatta.

I dag bedriver LRF (Lantbrukarnas Riksförbund), med uppbackning från borgerliga ledarsidor, en hätsk kampanj mot snart sagt alla former av naturvård. Udden riktas i första hand mot de så kallade nyckelbiotoperna, och man hävdar att äganderätten är hotad. Det sistnämnda är struntprat: I en ganska färsk internationell undersökning kommer Sverige på sjunde plats i världen när det gäller äganderättens ställning.

Vad sedan gäller nyckelbiotoper är LRF ute på mycket tunn is. När Skogsstyrelsen identifierar en nyckelbiotop ska det ses som en information till skogsägaren om vilka naturvärden som finns i skogen. Det är alltså inte ett beslut om skogsägaren får avverka eller inte.

Från LRF:s och Centerpartiets sida hävdas också att markägaren är den bästa naturvårdaren. Det är en fin tanke, men numera är det tyvärr bara undantagsvis som den stämmer med verkligheten.

I slutklämmen på ledarsticket ställer Joakim Broman naturvårdsintresset (märkt MP) mot exploateringsintresset (märkt C) och skriver att ”till slut måste något ge vika”. Jag håller inte alls med. Vi lever i ett av världens rikaste länder, så visst måste vi kunna bruka markerna på ett sätt som skyddar tillräckligt med natur för att bevara den biologiska mångfalden! Det kan vara värt att påpeka att detta är lika viktigt för mänskligheten som att förhindra att klimatet skenar iväg!

Anders Wirdheim

journalist och fågelskådare