Vi bestämmer själva vad som är svenskt

Till alla er som klagar på att ert Sverige försvinner: det är vi som väljer vad vi ska behålla. Det skriver Emilia Lundgren, ordförande för CUF Halland.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

Debatt 5/6. Det är den tiden på året då skolavslutningar och nationaldagen är runt hörnet. Varje år vid den här tiden hamnar frågan om svenskhet och svenska traditioner uppe på ytan igen. Det är som att den stora debatten om Idas sommarvisa går i ide under resten av året bara för att vakna lagom till maj igen.

Det är alltid någon som klagar på att vi borde fira vår nationaldag som norrmännen gör 17 maj – med bubbel, finkläder, parader och norska flaggor så långt ögat kan nå. Så vad beror det på att vi inte firar vår dag som norrmännen gör? Är vi mindre patriotiska för det?

ANNONS

Det nämns sällan att vår nationaldag är ganska ung. Dagen instiftades 1916 som ”Svenska flaggans dag” och firande i Stockholm och över 100 svenska orter genomfördes. Traditionen handlade främst om vår flagga och genom att kungen 1918 började dela ut flaggor till olika organisationer. Därav föddes traditionen att hissa flaggan den 6 juni. Privatpersoner började då sätta upp egna flaggstänger i sina trädgårdar för att också kunna flagga.

Denna historia kring hur vår nationaldag kom till visar på något ytterst relevant: det är människor som skapar och bibehåller traditioner. Det är vi, folket, som avgör vad som ska finnas kvar och inte. Det är vi, folket, som är ansvariga för hur vi firar nationaldagen. Det är också vi som avgör hur våra traditioner för skolavslutningar ska se ut.

Men då vi ska fira en riktig svensk nationaldag undrar jag vad som är svenskt. Är det att gå i folkdräkt och sjunga ”Du gamla du fria”? Är det att äta tacos en fredagskväll? Är det ägaren av Titanic pizzeria i Ludvika som kastade ut en nazist? Är det att sola i bikini så fort temperaturen är över tio grader? Är det att sitta på bussen och önska att ingen sätter sig på sätet bredvid en? Är det att bli lika arg på Melodifestivalen varje år? Är det kungafamiljen? Är det jordgubbar? Är det Gekås?

ANNONS

Mitt svar är att allt ovan och allt jag inte nämnt är svenskt. Vi bestämmer vad som är svenskt. För mig handlar svenskhet om öppenhet, kärlek och tolerans. Det handlar inte om att ge svenska ungdomar gratis tågkort på bekostnad av att hjälpa fler människor i nöd, som inrikesminister Morgan Johansson så snällt pekade ut för oss.

Jag har inga problem med att sjunga ”Du gamla, du fria” öppet på gatan den 6 juni om jag vill det – för det är ingenting olagligt med det och jag garanterar att de flesta kommer snarare störa sig på min bristande röstkapacitet än mitt sångval.

Så till alla er som klagar på att ert Sverige försvinner: det är vi som väljer vad vi ska behålla. Anordna ett nationaldagsfirande i din hemort om du tycker att det är bristande. Laga den mat du tycker är svensk. Sjung nationalsången för fulla muggar. Ingen kommer att hindra dig, det värsta du kommer få är några irriterade blickar och lågmälda viskningar. Det är så vi gör i Sverige.

Emilia Lindgren

ordförande för CUF Halland och riksdagskandidat

ANNONS
ANNONS