2015–2019 minskades de halländska vårdplatserna utifrån en resursbrist av till exempel sjuksköterskor. Martin Engström, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Halland, och Carolina Samuelsson, sjukhuschef Hallands sjukhus, beskriver det som en framgång utifrån beläggningsgrad och oförändrad dödlighet (SvD 5/4-22).
Vi, er personal, gör vårt yttersta för att förhindra vårdskador och död även med mycket lågt antal slutenvårdsplatser. Vi önskar att man även ser över effektmåtten sjukskrivningar, deltidsarbete och uppsägningar, för att belysa vilka utmaningar som finns på väg mot målet – färre vårdplatser, god vård och bra arbetsmiljö. För även om vi ser rimligheten i visionen, så vill vi belysa att detta är långt ifrån verklighet i dag.
En minskning av antalet vårdplatser förutsätter en väl fungerande primärvård. Specialisterna i allmänmedicin, de så kallade ”allmänläkarna” märker inte av ökade resurser, i stället upplevs en ökad belastning. Hösten 2021 gjorde Svensk Förening för Allmänmedicin och Distriktsläkarföreningen en enkät, där resultaten visade att 71 procent av de nuvarande och blivande allmänläkarna i Halland funderade på att byta yrkesbana, gå ner i arbetstid eller hade redan gjort det. Dessutom anställdes färre blivande allmänläkare 2021 än tidigare.
Våra vårdcentraler mäktar inte med en utökad uppföljning av svårt sjuka patienter (Hallandsposten 28/4-22). Kompetensen finns, men vi är för få för att kunna ge alla hallänningar en god och nära vård.
Även på våra sjukhus får bristerna i arbetsmiljön konsekvenser. Erfaren personal orkar inte arbeta kvar, vilket resulterar i uppsägningar och förlust av kompetens där vårdplatsbristen är en stor bidragande orsak. Vårdplatsbristen blir extra påtaglig vid kriser och oförutsedda händelser.
En av farorna med att ständigt ligga på gränsen till vad personalen klarar är att vi till slut inte orkar. Svensk forskning visar att regionala nedskärningar av personal hänger samman med ökande sjukskrivningstal cirka fem år senare (Bryngelson et al. JOEM 2011). Färre vårdplatser med högre patientomsättning medför också högre krav på personaltäthet och stödfunktioner, då sjukare patienter läggs in.
När utredning och behandling ska ske på akutmottagningarna behöver man se över lokaler, övervakningsplatser, bemanning samt stödfunktioner som provhantering och röntgen. Brist av dessa medför att patienter får ligga i korridorer och vänta på exempelvis röntgen i flera timmar. Allt detta ökar antalet patienter som befinner sig på akutmottagningen samtidigt och därmed risken för vårdskador.
Visionen om en mindre sjukhustyngd och mer patientnära vård kan mycket väl bli verklighet i framtiden. Det finns på sikt även en besparingspotential i att göra mer i öppenvård, men om man vill undvika en framtida resursbrist bör en minskning av antalet vårdplatser föregås av en utbyggnad av primärvården.
Emilie Laurell och Rebecka Ramnemark
för Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF) Halland
Anders Jönsson, Jessica Pettersson, Johanna Nordmark och Jessica Sternmarker
för Hallands läkarförening
Margot Kamruddin
för Vårdförbundet Halland
Charlotte Karlsson
för Kommunal Halmstad-regionen