Den 8 mars är det Internationella kvinnodagen. Dagen finns till för att uppmärksamma jämställdhet och kvinnors situation runt om i världen. Därför kan jag ibland känna viss olust över hur dagen används till en ”hyllning för kvinnan”.
Jag vet att jag i vissa sammanhang uppfattas som en hård feminist och att många nog skrattar åt mig, för vem driver frågan om jämställdhet i ett av världens mest jämlika länder?
Jag kommer fortfarande ihåg rädslan och dödsångesten jag upplevde när hans hand slöt sig allt hårdare runt min hals. När mörkret kom var jag tacksam. När jag vaknade upp var jag överraskad att jag fortfarande levde. Hur jag tog mig därifrån och till min väns bostad är fortfarande borta från mitt minne förutom luddiga bilder och det min vän berättat för mig.
Jag klarade mig och denna händelse, den första gången min dåvarande sambo utövade fysiskt våld blev också den sista. Jag hade inte klarat mig själv, utan mina vänner skulle jag aldrig haft styrkan att lämna.
Jag drog tillbaka min polisanmälan efter han ringt och berättat hur mycket han fortfarande älskade mig. Att bli fri var en process. Vi hade inga barn tillsammans och det är jag tacksam över.
Det är alltför många kvinnor som lever under dessa förhållanden. Våldet bakom stängda dörrar går inte att mäta för mörkertalet är oerhört stort. Minst 150 000 barn i Sverige bor i hem där det förekommer våld. Sedan 2017 har 15 kvinnor varje år dödats av en före detta eller nuvarande partner.
Är detta något nytt kanske ni undrar? Nej, det är det som är problemet. Varför accepterar vi att det ser ut så här fortfarande? År 2022.
Detta är anledningen till att jag beslöt mig för att gå med i ett politiskt parti och det är anledningen till mitt mångåriga engagemang i Liberalernas kvinnoförbund, LK.
Vi i Liberala kvinnor har ett omfattande förslag kring hur man ska kunna minska våldet i nära relationer med 40 olika insatser. Vi kan och ska göra mer, nuvarande lagstiftning är inte tillräcklig. Bland annat vill vi:
• Att det ska finnas en operativ arbetsgrupp mot våld i nära relationer i varje kommun.
• Att det skjuts till statliga medel för att finansiera det förebyggande arbetet.
• Att straffet för grov fridskränkning samt grov kvinnofridskränkning höjs.
• Att reglerna om kontaktförbud skärps så att elektronisk fotboja används tidigare.
För ingen ska behöva vara rädd i sitt eget hem.
Lovisa Aldrin
kommunråd Liberalerna och ledamot i Liberala kvinnors centralstyrelse