Med orden ”Än finns mycket kvar att uträtta” avslutar Naod Habtemichael sin ledarartikel den 7 april. Artikeln handlar om att pandemin riktar ljuset mot kvinnors utsatthet för våld i nära relationer. Det är helt sant, det finns mycket kvar att uträtta!
Inte minst kan hälso- och sjukvården, genom att i högre utsträckning ställa frågor om våld i nära relationer, uppmärksamma när våld skulle kunna vara en bidragande orsak till vårdtagares psykiska och fysiska ohälsa. Regionerna har de senaste åren kunnat rekvirera statligt ekonomiskt stöd för att utveckla detta arbete.
Naod Habtemichael skriver om de yttersta konsekvenserna av fysiskt våld i nära parrelation – när barn och vuxna blir dödade av en närstående. Men det känns viktigt att även reflektera över att allt våld inte är fysiskt våld. I de fall fysiskt våld förekommer föregås det alltid av en kortare eller längre tids psykiskt våld som kan handla om svartsjuka, att styra och bestämma över den andres liv, att ofta påpeka fel och brister, att ha ett nedvärderande beteende, uppträda aggressivt på ett sätt som skrämmer, hot om fysiskt våld.
I Socialstyrelsens rapport, Dödsfallsutredningar 2016–2017, tydliggörs att de som dödats hade sökt hälso- och sjukvård en kort tid före morden. Hälso- och sjukvården hade i de flesta fall inte ställt några frågor om våld trots att det funnits tecken.
Inte heller gärningspersonerna hade uppmärksammats utifrån risken för våldsutövande, trots att flera av dem hade haft kontakt med hälso- och sjukvården med anledning av psykisk ohälsa eller missbruksproblem kort tid före gärningen.
Hälso- och sjukvården betraktas av regeringen och socialdepartementet som en av de viktigaste aktörerna för att uppmärksamma våld. Inte minst eftersom våldsutsatta söker hälso- och sjukvård, ofta i ett tidigt skede av utsatthet, utan att själva relatera sina symtom till sin situation.
Att växa upp med våld, vilket är verkligheten för över 200 000 barn i Sverige, är ett hot mot barns hälsa på både kort och lång sikt. Att barn riskerar att fara illa borde vara den viktigaste motiveringen till att uppmärksamma våld i nära relationer.
Ett sätt att uppmärksamma våld är enligt Socialstyrelsen att ställa rutinmässiga frågor inom ett flertal av samhällets verksamheter. Besökaren får på ett respektfullt sätt information om varför frågorna ställs, vad våld handlar om, kopplingen mellan våld och ohälsa och vilket stöd hälso- och sjukvården och kommunen kan ge.
Detta skulle kunna öka möjligheten att personen vågar berätta, oavsett om det handlar om våld under uppväxten, tidigare eller pågående våldsutsatthet eller att personen själv har utsatt närstående.
Hälsofrämjande och förebyggande insatser är grundläggande. Det är först när hälso- och sjukvård, förskola och skola, socialtjänst, försäkringskassa, arbetsförmedling och samordningsförbund med flera inte uppmärksammat våld i ett tillräckligt tidigt skede som polis, övrigt rättsväsende samt skyddande verksamheter behöver träda in.
Än en gång behöver vi reflektera – folkhälsoproblemet våld i nära relationer kräver att samhällets olika delar samverkar med varandra. Det finns en stor potential att minska människors lidande och dessutom minska samhällets mycket omfattande kostnader.
Eva Wendt
sjuksköterska, barnmorska och doktor i medicinsk vetenskap, med många års erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvård samt forskning och utbildning kring våld i nära relationer
Apropå ledarartikeln ”Pandemin riktar ljuset mot kvinnors utsatta ställning”.