Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Södra infarten har varit under dialog under flera år. Rimligtvis har man då en glasklar bild över vilka verksamheter som kommer att påverkas av planerna.” Bild: Jari Välitalo
”Södra infarten har varit under dialog under flera år. Rimligtvis har man då en glasklar bild över vilka verksamheter som kommer att påverkas av planerna.” Bild: Jari Välitalo

Tilltron till demokrati rör sig inte åt rätt håll

Jag har länge reflekterat över vilka tillkortakommanden i kommunikation mellan olika förvaltningar som ligger bakom ”barack-staden” Halmstad. Det skriver Halmstadbon Sofia Väldesjö.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Läser utan större förvåning om turerna i Halmstads kommun. Över tid verkar det som att det övre skiktet i offentlig verksamhet har tappat fotfästet i varför man överhuvudtaget finns till som organisation.

Offentlig verksamhet har inget självändamål i sig – man finns till för att göra bra saker för invånarna, och i det har man också ett ansvar att förvalta varje skattekrona på ett så bra sätt som möjligt.

Efter flera år i offentlig verksamhet kan jag reflektera över hur sällan denna grundtes pratas kring eller förmedlas i förväntansbilden ut i organisationens tentakler. Det ska vara som ett dna för all offentlig verksamhet att lösa saker på ett så inkluderande och samarbetsvilligt sätt med ”kunderna”, medborgare och företag, som möjligt.

Organisationsgränser är administrativa skapelser som inte ska märkas utåt, och det är i god samverkan grunden för effektiva arbetssätt och en sund ekonomi finns. Samverkan är nyckeln, inte minst när man har komplexa frågor att lösa ut.

Vad det gäller Halmstads kommun har jag länge reflekterat över vilka tillkortakommanden i kommunikation mellan olika förvaltningar som ligger bakom ”barack-staden” Halmstad. Att skapa en rimlig grundplan för vilka förskole- och skolbehov kommunen har över tid kan inte vara ”rocket science”. Överallt har det poppat upp ”paviljonger” som i grund är avsedda att vara tillfälliga lösningar, men som uppenbart, utifrån kringbyggen med mera, är avsedda att finnas kvar under en överskådlig framtid.

Vad kostar inte det samhället i hyrespengar rakt i sjön? Man kan inte bara verka för en förtätning, utan att också ta ansvar för en helhet i infrastrukturen.

Nu har vi ett vägbygge på tapeten. Södra infarten har varit under dialog under flera år. Rimligtvis har man då en glasklar bild över vilka verksamheter som kommer att påverkas av planerna, och kan i god tid kontakta dessa, skapa gemensamma lösningar och tillsammans driva kommunens väl framåt. Har så gjorts? Icke, det är nog ”någon annan” förvaltnings ansvar, och fem i tolv försöker man nu plåstra om situationen genom att visa på en nyfunnen dialogvillighet.

En verksamhet, säkert bland fler, som drabbas är gokartbanan på Östra stranden. En välskött verksamhet med väldigt serviceminded ägare och som definitivt bidrar till aktivitetsstaden Halmstad. Det är bedrövligt om ett livsverk går om intet för att kommunen inte förmår ta hand om en helhet i sitt uppdrag. Skärpning nu, och se till att lösa ut frågan för de verksamheter som drabbas av tilltänkt vägbygge.

Det finns tre tydliga alternativ att välja på, när man nu målat in sig i ett hörn:

• Se till att pausa vägbygget tills ni har koll på helheten, det vill säga lösningar som är på plats för de verksamheter som drabbas. Hemläxan är ju inte gjord.

• Låt vägbygget köra på enligt plan, och ersätt under tiden de verksamheter som drabbas, med samma ekonomiska effekt som de skulle haft om ni hade gjort ert jobb från början, fram till att helheten lösts ut.

• Låt vägbygget köra på enligt plan, och kraftansamla resurser så att även drabbade verksamheter får en lösning enligt samma tidplan som vägen. Det vill säga speeda upp hemläxan.

Det finns faktiskt inga andra alternativ som är rimliga utifrån ett medborgar- och företagsperspektiv. Det är vad vi förväntar oss från våra samhällsombesörjare. Tänk också på ert större ansvar.

Tilltron till demokrati och myndighetsutövning rör sig inte åt rätt håll. Varje exempel på brist på dialog, ointresse för ”kunden”, maktutövning eller oförmåga i att ta ett helhetsansvar är förödande för synen på politiker och offentlig verksamhet.

Det skapar utrymme för ytterlighetspartier som blir medborgarnas kanal för protest och frustration. Det är det sista vi behöver i Sverige just nu.

Sofia Väldesjö

politiskt oberoende Halmstadbo