Sedan drygt 20 år har jag haft nöjet att besöka Sveriges alla 134 städer (de som innehaft stadsprivilegier före 1971) för fotografering. Under denna tid har jag lagt märke till en, fram tills nyligen, långsam förändring av stadskärnorna och deras centrala torg – ”Stora torget”.
Den mångfald av butiker, torghandel och folkliv som förut präglade stadskärnorna har gradvis minskat. Fram till för några år sedan kunde man se enstaka tomma butikslokaler med ”Lokal ledig-skylten”, men på de senaste åren har det skett en närmast exponentiell ökning av lediga butikslokaler.
Nyligen gjorde min hustru och jag en promenad i centrala Halmstad, då jag fått upp intresset för ”butiksdödspandemin” så ”roade” vi oss med att räkna tomma lokaler i centrum, (mellan Nissan och Karl XI:s väg) vi fick ihop 50 helt tomma butikslokaler, dessutom flera butiker som tycktes sjunga på sista versen – med skyltar som ”Total utförsäljning”, ”Butiken upphör” och ”Vi flyttar".
Även torghandeln på ”Stora torget” har haft en stor minskning, Varbergs och Lidköpings torg som är två livliga torg har upplevt en stor reducering av torghandeln under de senaste decennierna.
Vad är då orsaken till denna butiksdödspandemi som härjar på gator och torg? Här är några funderingar på vad som kan tänkas påverka utvecklingen av centrumhandeln.
En stor anledning är de stora externa köpcentra som många städer låtit växa fram. Detta har lett till att centrumhandeln utarmats – en del butiker flyttar ut till de nya handelsplatserna och en del läggs ner och de kvarvarande märker av ett minskat kundunderlag.
Inköpen av varor ökar inte för att det finns fler inköpsställen, ej heller ökar arbetstillfällena (i medier brukar det framhållas att det nya köpcentret skapar si och så många arbetstillfällen – men det står inte att de försvinner i motsvarande mån i innerstaden och kringliggande orter).
Vilken effekt har hyresnivån för butikshandeln i stadskärnorna? Hur påverkades torghandeln av kassaregisterlagen?
Digitaliseringen har gjort att ungdomar allt mer handlar via nätet, och nu, pådrivet av coronapandemin, har även vi ”odigtaliserade äldre” pressats att handla digitalt.
En detalj kanske kan vara parkeringspolicyn – vissa städer har lite väl höga parkeringsavgifter, samt ständigt nya betalsystem som kräver att man hela tiden håller sig uppdaterad på nya digitala system. Ett föredöme är de inbjudande städer som har en ”plattformsoberoende” parkeringsskiva.
Förr var det spännande att komma till en ny stad och upptäcka vad som fanns där, vad fanns det för torghandlare, små spännande butiker, trevliga kaféer? Men nu är det inte lika roligt att komma till städerna med de allt mer utarmade och öde stadskärnorna som man oftast möts av.
Någon bra lösning på denna dystra utveckling har jag ej.
Det behövs dock att vi gynnar våra lokala handlare och näringsidkare för att få behålla en trevlig innerstad med positivt liv och rörelse och förhindra att de blir allt mer ödsliga, tråkiga och kanske farliga att besöka. Kanske kan coronasommaren 2020 innebära att vi besöker, gynnar och upptäcker våra fina svenska städer.
Kanske borde man återinföra en borgmästare – folkvalda med befogenhet och uppgift att representera, värna om, och arbeta för stadens intresse och attraktionskraft.
Nils-Erik Nilsson
konstnär, Halmstad