"Alla samhällslärare vet att kunskap i elementär namngeografi, alltså namn och läge på landskap, länder, öar, floder, städer, berg, hav, öknar etc., är viktiga förutsättningar för att man rumsligt ska kunna orientera sig i historia, religionskunskap och samhällskunskap."
"Alla samhällslärare vet att kunskap i elementär namngeografi, alltså namn och läge på landskap, länder, öar, floder, städer, berg, hav, öknar etc., är viktiga förutsättningar för att man rumsligt ska kunna orientera sig i historia, religionskunskap och samhällskunskap." Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Strykning av antiken bara toppen av ett isberg

Det har väckt uppseende att Skolverket ville offra antiken. Det var emellertid endast toppen av ett isberg. Det skriver professor Hans Albin Larsson.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

Varför ska våra barn inte längre lära sig nationalsången? Varför ska de inte få lära sig namnet på de historiska epokerna? Varför ska kristendomens historiska betydelse för vårt lands utveckling tonas ned?

Varför ska barnen inte kunna elementär namngeografi? Varför ska samernas och de nationella minoriteternas historia strykas från historieundervisningen? Varför är det onödigt att veta något om Norden och det nordiska samarbetet?

Frågorna kan göras betydligt fler. Sammanhanget är Skolverkets förslag till nya kursplaner för grundskolan, alltså det förslag som blivit omtalat för att Skolverket vill stryka antiken, något man senare sagt sig ångra på grund av de omfattande protesterna.

ANNONS

Med främst hänvisning till stress hos lärarna vill Skolverkets åstadkomma ”förändrade kunskapskrav, tydligare skillnader mellan årskurser och ökad betoning på faktakunskaper”. Verket anser sig då vara tvunget att minska innehållet ”där det har bedömts för omfattande i relation till undervisningstiden” samt att precisera det som är ämnesspecifikt.

Många lärare har verkligen vittnat om att kursplanernas kunskapskrav framkallar en kontinuerlig stress, eftersom de leder till ett oändligt behov av dokumentation som grund för betygsättningen. Skolverkets förslag påverkar dock i obetydlig grad denna stressfaktor men skapar nya, nämligen genom att i många ämnen förändra det centrala innehållet från grundläggande fakta till något annat.

Skolverket föreslår nedskärningar men också betydande innehållsliga förskjutningar i flera ämnen. Det tycks dessutom som att man inte har samordnat sina strykningar. Den sammantagna effekten är ytterst kontroversiell. I historia blir det nästan ingen äldre historia.

Det blir också mindre undervisning om den historiska processen, realhistoria, och mer om hur man kan betrakta historia, beskrivet under termen historiebruk. Det senare är en paradox, eftersom en sådan analys fordrar just mer faktakunskap.

Det har väckt uppseende att Skolverket ville offra antiken. Det var emellertid endast toppen av ett isberg. Varken forntiden, medeltiden, renässansen, barocken, upplysningen, frihetstiden, den gustavianska tiden eller romantiken är något Skolverket tycker att våra elever ska känna till.

ANNONS

Samma gäller samernas och de nationella minoriteternas historia. Man kan för övrigt fråga sig hur Skolverket kan tro att man kan undervisa i litteraturhistoria utan historiska epoker? Kristendomens historiska roll i Sverige tonas ned och kunskap om den fornskandinaviska religionen strykes.

I musik ska eleverna inte längre känna till någon av de vanligaste psalmerna. Nationalsången ska också bort, liksom ”inblickar i den nordiska visskatten”. Norden som begrepp och det nordiska samarbetet stryks.

Alla samhällslärare vet att kunskap i elementär namngeografi, alltså namn och läge på landskap, länder, öar, floder, städer, berg, hav, öknar etc., är viktiga förutsättningar för att man rumsligt ska kunna orientera sig i historia, religionskunskap och samhällskunskap. Namngeografin ska ändå bort.

Skolverket, som säger sig vilja precisera faktakunskaper, föreslår i stället att elever ska ha kunskaper om namn och läge på ”relevanta platser och regioner i olika delar av världen”, vilket givetvis kan tolkas hur som helst.

Remisstiden var extremt kort, endast en månad, och har löpt ut. Verkets förhoppning är att före årets slut få till stånd ett regeringsbeslut om nya kursplaner för att dessa ska träda i kraft vid halvårsskiftet nästa år.

Som framgått ovan innehåller förslaget en serie förändringar som inte varit föremål för någon offentlig debatt och som ligger utanför verkets påstådda ambition att förenkla och tydliggöra. Det naturliga hade varit att börja med en diskussion om uppdatering av timplanen och därefter en eventuell revidering av kursplanerna.

ANNONS

Nu innebär förslaget att man utgår från 1994 års nedbantade timplan och försöker anpassa kursplanerna till vad man anser ryms i den. Skolverket har ställt diagnosen att lärarna är alltför stressade men föreslår en medicinering som är verkningslös i förhållande till sjukdomen men som medför en serie bieffekter som förvärrar tillståndet.

Problematiken är sammansatt, varför regeringen bör lägga kursplaneförslaget åt sidan till dess att en uppdaterad timplan har fastställts, en timplan som utgår från vad staten har för ambitioner med skolan.

Hans Albin Larsson

professor i historia och utbildningsvetenskap

ANNONS