Debatt 29/11. Karl-Gustaf Jönsson i Laholm var en konstnär, som tog sitt arbete på allvar. Han forskade ständigt i motivets möjligheter, bildens kraft och komposition. Konst var för honom inte tomma fraser och flyhänta formuleringar. Han blev heller aldrig riktigt färdig med ett verk. Det fanns ständigt nya infallsvinklar, nya saker att fabulera om och fundera kring.
Men så en afton 1997 dog Karl-Gustaf, och då blev i ett slag alla bilder klara. Ingenting mer var att tillägga. Kvar i huset på Värnen fanns en ansenlig mängd målningar, grafiska blad och skulpturer.
Arvtagarna, Karl-Gustafs systrar, gjorde inte anspråk på konstnärens kvarlåtenskap, och därmed möjliggjordes en stor utställning i Hallbergska stallet. Inkomsterna av försäljningen var imponerande, och med dessa medel bildades en fond för stipendier till konstnärer med anknytning till södra Halland.
Problemet var dock den usla räntan. De insatta bankmedlen gav så klen avkastning att stipendiesumman vissa år blev ganska blygsam. Vi, som genomfört projektet, var inte några fiffiga penningtrollare, och därför kontaktade vi Föreningen Gamla Laholm. Jodå, man hjälpte oss gärna med vettiga placeringar. Därför ligger minnesfonden under Gamla Laholm. Pengarna har förvaltats väl, men de är inte donerade!
Hade vi haft en kristallkula, kunde vi givetvis sett, att fonden skulle växa sig mycket stark – vilket den har gjort. Detta är bakgrunden till förslaget att nu ta en viss summa för att hjälpa till att ge staden ytterligare ett konstverk i offentlig miljö: Nils-Olof Anderssons ”Flamman”.
Förtroendevalda i kommunen har förklarat sig villiga att anslå pengar: halva summan och grundarbetena för skulpturen. Under sådana omständigheter är det mycket underligt, att Gamla Laholm visat en så rigid inställning, stoppat satsningen och bara hänvisat till skrivna regler.
Det finns en passus, som talar om ”gynnare”, och den öppnar för vidare tolkningar. Med en smula fantasi, ett enkelt styrelsebeslut och vilja att tänja på bestämmelserna skulle det gå att genomföra konstsatsningen – särskilt som de politiska beslutsfattarna visat så stor välvilja.
Summan tömmer på intet sätt fonden. Det finns gott om pengar kvar för utdelning av stipendier under mycket lång tid framöver. Utan den frikostighet, som visades efter Karl-Gustafs bortgång, hade det inte blivit någon fond! Pengarna är på sitt sätt systrarnas arv, som de avstod till förmån för allmänna ändamål.
Tänk om! Sätt inte snavben för en stark idé. Hjälp till att ge ”den lilla staden med de stora konstverken” denna stimulerande symbol för en konstnärs låga och livsverk.
Roland Andréasson
medgrundare till Karl-Gustaf Jönssons minnesfond