Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Det är fel av staten att inneha ett differentierat förhållningssätt till samer. Alla samer ska behandlas lika, och jag kommer framgent att utgå från det”, skriver Ulf Kranok.  Bild: Privat
”Det är fel av staten att inneha ett differentierat förhållningssätt till samer. Alla samer ska behandlas lika, och jag kommer framgent att utgå från det”, skriver Ulf Kranok. Bild: Privat

Statens övergrepp på den samiska befolkningen är en skam

Jag är hitflyttad på grund av att överlevnadsmöjligheten för mig i Arjeplogs fjällvärld togs ifrån mig. Det skriver Ulf Kranok från Tönnersjö, om sin samiska bakgrund och hur hans samegrupp har blivit behandlad av staten.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Efter ett katastrofalt 1800-tal med missväxt, hungersnöd och stor utvandring, blev lösningen för statsmakten inför det nya århundradet att exploatera Norrland.

Det lilla problem som ursprungsbefolkningen utgjorde skulle inte medföra några svårigheter att iscensätta den räddningsplan som svenska staten hade i tankarna.

De två världskrigen innebar en tidsförskjutning, men även den motivering man behövde för att få ett folkligt stöd för sina intentioner.

Både efter det första och det andra världskriget förekom allvarliga övergrepp mot den samiska ursprungsbefolkningen i form av tvångsförflyttning av stora samegrupper.

Konsekvenserna av denna åtgärd blev förödande för det samiska folk som levde i de områden dit staten tvångsförflyttade samer från Karesuando.

Under 1900-talet delade staten upp det samiska folket i två delar. Den ena är en privilegierad del som till största delen kommer från Karesuandoområdet, och flyttades i och med etableringen av gruvnäringen däruppe ner längs hela fjällkedjan.

Den samiska befolkning som redan fanns i dessa södra fjällområden trängdes undan och uteslöts från den kategori som staten behagade kalla för samer. Dessa samer bedrev en renskötsel som inte gillades av staten.

De samebyar som bildades utgjordes således till största delen av de nya karesuandiska samerna. Dessa samebyar har i dag en myndighetsliknande karaktär – självklart given av staten.

De övriga samerna fråntogs de överlevnadsmöjligheter som de tidigare haft, och jämställdes med övriga ”svenskar” vad gäller exempelvis jakt och fiske – de måste ansöka om tillstånd, som behandlades godtyckligt.

Jag har mitt ursprung i det samiska folk som kom att betraktas av staten som icke önskvärda och som fick se hur en annorlunda renskötsel bredde ut sig bland dem.

Man kunde inte längre leva det samiska liv som man ägnat sig åt utan nya förhållningsregler från staten omöjliggjorde det enkla strävsamma liv som tidvis bestod av renskötsel där renarna användes mer som boskap än det nya ”vildrenslika” flockskötseln. Naturen var också en nyttoresurs i detta folks liv.

Staten skapade lagar och förordningar som utgick från att man ville prioritera den nordsamiska renskötseln och det levnadssätt som dessa samer hade.

Ett medinflytande skapades och innebar i praktiken att den ”gamla” samiska befolkningen inte längre skulle kallas för samer, och dessutom tvingades be om tillstånd för att bedriva sitt liv i områden som nu regerades av staten och samebyarna, samebyar som till största delen bestod av nordsamiska inflytelserika samer som hade kommit på god fot med statsmaktens myndighetsutövare.

Nu tömdes det enkla folkets boplatser på sin samiska ursprungliga befolkning.

Snabbt spreds dessa människor runt om i hela vårt land, och assimilerades i det svenska samhället – de som överlevde måste tilläggas.

Kvar finns lämningar av deras boplatser i en ”ödemark” som i dag exploateras mot turisternas pengar och av ett fåtal medlemmar i den moderna samebyn som med statens hjälp utgör den klick som stolt visas upp för omvärlden.

Minnet av den befolkning som försökte överleva i en karg vildmark endast med arvet från sina förfäder och sin uthållighet och kunskap är snart borta, utraderat av staten på ett listigt och effektivt sätt.

Jag bor i Tönnersjö, utanför Halmstad. Hitflyttad på grund av att överlevnadsmöjligheten för mig i Arjeplogs fjällvärld togs ifrån mig.

Jag är av samisk härkomst och ska utifrån svensk lagstiftning angående samerna och deras jakt och fiske behandlas som sådan.

Det är fel av staten att inneha ett differentierat förhållningssätt till samer. Alla samer ska behandlas lika, och jag kommer framgent att utgå från det.

Den svenska statens övergrepp på den samiska ursprungsbefolkningen är en skam.

Ulf Kranok

Tönnersjö