Många har, liksom vi, berörts och förfärats över att den treåriga pojken Tim enligt mediarapportering ska utvisas ensam till Nigeria. Att slita upp ett litet barn från sitt hem, sin trygghet, sitt språk och från de enda han känner och älskar är en förskräckande tanke. Ändå tycks det vara precis det som nu är på väg att verkställas genom några iskalla beslut.
Vi har nyligen sett andra nedslående prov på hur vårt samhälle inte förmått skydda barn i utsatta situationer. Med flickans som kallas ”Lilla hjärtat” tragiska öde i färskt minne, måste vi dra några viktiga lärdomar innan ännu fler barn får sin tillvaro raserad. Sveket får inte upprepas.
Vi kan inte bedöma om varje steg i processen kring pojken handlagts korrekt. Men vi ser tydligt och klart att allting gått fruktansvärt fel. Barns rättigheter och barns bästa, måste fyllas med verkligt innehåll.
För oss liberaler är det självklart att utgå från den enskilda människan, även – eller snarare i synnerhet – när hon eller han är ett litet barn. Detta synsätt måste gälla också i flyktingpolitiken. Att säkerställa att barnet får sin sak prövad i en individuell och rättssäker process där skyddsbehovet står i centrum är självklart för ett land som vill leva upp till de mänskliga rättigheterna. I dag lever Sverige inte upp till detta tillräckligt väl.
Barn och unga måste betraktas som individer med egna mänskliga rättigheter och egna skyddsskäl. Barnombudsmannen har tidigare pekat på att barnspecifika asylskäl inte alltid kommer fram i processen. Unicef har framhållit samma brister. Det kan handla om så allvarliga saker som hot om barnäktenskap, risk att tvingas bli barnsoldater i krig, könsstympning och så vidare.
För att barnets rättigheter ska tillgodoses på ett rättssäkert sätt behöver asylutredningarna göras mer barnanpassade, exempelvis genom att Migrationsverket säkerställer att de har barnanpassade utredningsenheter med hög kompetens på området.
Liberalerna var pådrivande för att göra FN:s barnkonvention till svensk lag. Det är glädjande att detta också blivit verklighet. Sverige är därmed förpliktigat att sätta barnets bästa främst. Tyvärr har Unicef alltså haft anledning att kritiserat Sverige för att barnets bästa inte prioriteras i asylprocessen och att rättssäkerheten blir lidande. Asylsökande barn får inte heller sina rättigheter tillgodosedda på samma sätt som andra barn i landet.
Det händer att barn till asylsökande omhändertas enligt LVU då föräldrarna brister i omsorg. Ändå kan utvisningsbeslut tas och barnet utvisas tillsammans med sina föräldrar, eller som i fallet med den treåriga pojken, trots att det inte finns någon kontakt med mamman som barnet omhändertogs ifrån kort efter födelsen. Det är ett svek mot några av de mest utsatta individerna.
Sverige måste fullfölja vårt lands tradition att värna och främja barns trygghet och stärka deras rättigheter, i synnerhet när det gäller barn i mycket sårbara situationer. Vi menar att barns ställning måste stärks i asylprocessen genom:
· Starkare krav på att barns rättigheter måste tillgodoses genom att barnspecifika asylskäl prövas på ett rättssäkert sätt.
· Barn som under asylprocessen omhändertagits enligt LVU för att föräldrarna brister i omsorg inte får utvisas tillsammans med föräldrarna, eller till föräldrar som redan utvisats.
Vi vill att vårt land gör det enda anständiga och låter den lilla pojken stanna hos sin trygga familj. Sverige kan inte svika Tim.
Lovisa Aldrin (L)
kommunråd med ansvar för grundskola, Halmstad
Helene Odenjung (L)
partistyrelseledamot, Göteborg
Anna Starbrink (L)
hälso- och sjukvårdsregionråd, Stockholm
Sara Wettergren (L)
skolkommunalråd, Malmö