”I nödens stund testas vänskapen” heter ett klassiskt talesätt. På Greater Copenhagens hemsida står det bland annat att organisationen ska ”fortsätta arbeta för en integrerad och hållbar region med en sammanhängande arbetsmarknad och avlägsna gränshinder”.
För boende i den östliga förorten till Köpenhamn, det vill säga Halland, är gränsen i princip stängd till detta Copenhagen liksom till resten av grannlandet. Därmed måste man i logikens namn ifrågasätta värdet av samarbetet som har avlägsnandet av gränshinder som ett av sina mål.
Det finns få svenska politiker och representanter för näringslivet som inte kan intyga att danskar är väldigt duktiga förhandlare. Utbredningen av begreppet ”Greater Copenhagen” är ett tydligt bevis på den saken. För alla som stått utanför beslutsgången är det ett mysterium att Halland som region och Skåne, liksom en lång rad kommuner, villigt krupit in under ett köpenhamnskt namntäcke.
Genom freden i Roskilde 1658 blev Halland, Skåne och Blekinge svenskt, men nu har två av dessa områden åter blivit danska. Visserligen kan man hävda att det bara är namnmässigt, men i praktik och teori är det mer än så. För varför även större städer som Halmstad, Malmö, Lund och Helsingborg kunnat släppa sina namnmässiga identiteter är en gåta som ansvariga politiker knappast kan ge ett trovärdigt svar på.
Det är väl knappast någon som ifrågasätter värdet av olika europeiska, nordiska, skandinaviska och regionala samarbeten. De behövs när det gäller olika former av rörlighet; forskning, kultur, arbetsmarknad, kapital, turism.
Ett samarbete värt namnet innebär dock att de olika parterna inte ensidigt agerar utifrån sina egna intressen, som nu när de danska rikspolitikerna helt enkelt sätter stopp för svenskar vid gränsen utifrån deras barocka åsikt att alla i Sverige bär på covid-19-virus upp över öronen. I verkligheten är Köpenhamnsregionen långt hårdare drabbat än Sydsverige.
Danskarnas nästan komiska hållhake på inresanden från de så kallade godkända länderna är att besökarna ska kunna verifiera sex övernattningar i Danmark innan de släpps in i landet. Vilka kommersiella krafter inom besöksnäringen ligger inte bakom det? Man bara saknar kravet på en entréavgift på Tivoli och nersväljande av minst fem Carlsberg.
Nu är det hög tid att svenska region- och kommunalpolitiker sätter ner fötterna och skrotar invasionsbegreppet ”Greater Copenhagen” och ersätter det med ett mer balanserat och jämbördigt.
Men mest akut är att de inledningsvis måste stoppa diskrimineringen av Sverige när det gäller gränsdragningen i dessa tider.
Först då kan vi tala om ett verkligt och hållbart samarbete. Och en ömsesidig vänskap.
Henrik Valentin
författare, dramatiker, föredragshållare och debattör