”Riktade statsbidrag gör den kommunala planeringen kortsiktig och ryckig. Man gör det man får bidrag för. Inte alltid det som behövs.”
Så här säger en av landets kommunstyrelseordföranden i en ny rapport om statsbidrag och statlig styrning som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tagit fram. Citatet beskriver väl hur de specialdestinerade statsbidragen – bidrag till ett specifikt ändamål som staten sätter en bruksanvisning på – påverkar välfärdsverksamheterna i kommunens vardag.
När landets kommunstyrelse- och regionsstyrelseordföranden nyligen svarat på en enkät om statsbidrag instämde samtliga, över partigränserna, helt (94 procent) eller delvis (6 procent) i att statsbidrag i första hand ska vara generella och nivåhöjande, det vill säga permanenta och ta hänsyn till den demografiska utvecklingen. Statsbidrag ska också komma med så god framförhållning som möjligt, för att de ska kunna användas effektivt.
Välfärden står i centrum i den politiska debatten. Varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt för att skapa en bra välfärd. Vägvalet mellan generella statsbidrag och riktade, detaljstyrda statsbidrag är härmed viktigt.
I en pandemi, som har slagit hårt mot hela samhället, är det helt naturligt att de statliga styrsignalerna ökar på olika sätt. Tillfälliga statsbidrag har gett förutsättningar för kommuner och regioner att hantera en mycket osäker tid. På samma sätt kan riktade statsbidrag också göra nytta när det handlar om stora investeringar, till exempel på samhällets digitalisering.
Under perioden 2012 till 2018 ökade de riktade statsbidragen med 60 procent från 28 till 44 miljarder kronor. Detta trots att regeringar utlovat mindre av riktade och mer av generella statsbidrag. Även statliga myndigheter ser problemen. Både Statskontoret och Riksrevisionen har i analyser konstaterat att syftet med riktade statsbidrag oftast inte nås och att de skapar stor meradministration och till och med kan leda till större skillnader mellan olika kommuner.
Ett exempel på konsekvenser av ett riktat statsbidrag är införandet av barnomsorg nattetid för vårdnadshavare som arbetar på oregelbundna arbetstider. År 2019 fick 192 kommuner dela på 77 miljoner kronor för att öppna nattis. I praktiken innebar det att för ett år fick till exempel en kommun med cirka femtusen invånare drygt 9 000 kronor medan en kommun med cirka 40 000 invånare fick 160 000 kronor. Bidraget skapade höga förväntningar hos invånare och anställda, men räckte i praktiken knappt ens till arbetstiden det tar att söka bidraget.
En annan konsekvens av riktade bidrag är att verksamheter tvingas förbruka medel kortsiktigt eller initiera åtgärder för stunden, som leder till kostnadsökningar när bidraget väl löper ut.
Nu måste riktningen vara glasklar: Statens användning av riktade statsbidrag som styrmedel över kommunernas verksamheter behöver begränsas. I fokus måste istället effektivitet och måluppfyllelse stå. Avveckla statsbidrag som driver kostnader, låt riktade statsbidrag som löper fler än två år bli generella och klustra ihop ett antal mindre, detaljstyrande statsbidrag till större, exempelvis de cirka 60-70 olika som idag går till varierande ändamål i skola och förskola.
Med generella statsbidrag som är nivåhöjande, värdesäkrade och tar hänsyn till den demografiska utvecklingen kan kommuner och regioner fortsätta utveckla välfärden.
Anders Knape, ordförande SKR
Carola Gunnarsson, vice ordförande SKR
Anders Henriksson, vice ordförande SKR