Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
"Söndrumshallen (styrd av en ekonomisk förening) med besök av 1 000 pojkar och flickor per vecka, byggdes ut med tre hallar, fick utökat driftstöd av kommunen som i gengäld fick tillgång till en av hallarna." Bild: Roger Larsson

Skolidrotten är viktigare än någonsin

Det har gått upp och ner i Halmstads satsningar på idrottshallar. Lars-Gunnar Wirdheim, före detta ordförande i Halmstads Idrottsallians, tecknar här en historik över de kommunala satsningarna de senaste trettio åren.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Är Halmstad en barn- och ungdomsvänlig kommun? Med tanke på stormen av upprörda insändare i Hallandsposten nyligen gällande utförda rivningar av kommunala lekplatser är frågan berättigad. Insändarna förargas både över förlusterna och utebliven dialog.

Andra insändare har bland annat berört aviserad avgift för att få komma in på Brottet, höjning av avgifter till kommunala Kulturskolan, liksom brist på lokaler för idrotten i skolan och föreningslivet.

Därför är nog många benägna att svara nej på frågan. Nedan ska jag beröra lokalerna för idrotten i skolan och föreningslivet, vilka oftast är gemensamma.

Under de senaste trettio åren har det alltid funnits politiker i Halmstad, oavsett parti, som har värnat om idrott samt barn och ungdomar. Om deras röster har fått genomslag eller ej, har berott på om kommunstyrelsen under respektive mandatperiod har delat deras åsikter.

Bottennappet kom åren 1990-1994. En planerad fullstor idrottshall på Stureskolan bantades till en ”bastard” på 36x18 m. Dumsnål besparing på cirka 700 000 kronor. Fritidskontoret och fritidsnämnden avskaffades. Idrotten splittrades på tre olika nämnder.

Halmstads Idrottsallians bildades då av föreningarna för att företräda idrotten. Idrottsalliansen drev frågan om nya hallar ”med rätt mått” år ut och år in (inklusive ny, modern arenahall) via bland annat otaliga debattartiklar i HP och fick till sist gehör. Tekniska kontoret tog fram en turordningsplan och även en ritning på en ”standardidrottshall” med rätt mått (netto 40x20 m) inklusive cirka 200 publikplatser.

De goda åren kom 1998-2002 och 2002-2006. Hallbristen behövde akut åtgärd. Söndrumshallen (styrd av en ekonomisk förening) med besök av 1 000 pojkar och flickor per vecka, byggdes ut med tre hallar, fick utökat driftstöd av kommunen som i gengäld fick tillgång till en av hallarna. Haverdal, Kärleken och Gullbrandstorp fick standardidrottshallar. På gång var Andersberg. (Och Arenahallen.)

Orsak: Kommunstyrelsen, inklusive ordförande Bengt Ekberg (S), var övervägande idrottsvänlig och drev frågan.

Framsyntheten under dessa år smittade av sig på perioden 2006-2010. Fullmäktige beslöt att bygga en ny hall vartannat år enligt en ny turordningslista: Örjan, Eldsberga, Söndrum, Snöstorp, Simlångsdalen, Kvibille. Örjan och Eldsberga tillkom. Sedan tog det slut!

Mindre goda år var 2010-2014 och 2014-2018. Samma gäller 2018-2022, hittills.

Skolidrotten är viktigare nu än någonsin.

Redan för 25 år sedan var en tredjedel av flickorna och fjärdedel av pojkarna helt inaktiva. I dag är situationen betydligt sämre. Barn lämnar föreningsidrotten innan de blir tonåringar. Mobiltelefonsberoendet är förödande. Ljuset i mörkret: Högstadiet har fått en timme extra idrott i veckan.

Fråga till kommunstyrelsen: Vilka nya standardidrottshallar är planerade och i vilken turordning?

Lars-Gunnar Wirdheim

idrottsvän, före detta idrottsledare, före detta ordförande i Halmstads Idrottsallians