Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
”För att uppnå en stor ökning av resandet på HNJ-tågen behövs betydligt längre tid än de två år som förflutit av försöksperioden.” Bild: Peter Korpi
”För att uppnå en stor ökning av resandet på HNJ-tågen behövs betydligt längre tid än de två år som förflutit av försöksperioden.” Bild: Peter Korpi

Rädda Krösatågen på HNJ-banan

Försvinner persontrafiken på HNJ-banan hotas även godstrafiken på sikt, och banan kan då komma att rivas. Det skriver civilekonom Sven Israelsson.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Enligt uppgift övervägs en nedläggning av Krösatågen på sträckan Halmstad–Smålandsstenar, vilket är oroande. Genomförs detta uppkommer ett antal negativa effekter, och man bör därför inför ett beslut väga in bland annat följande synpunkter:

Att förändra trafikströmmar tar tid. För att uppnå en stor ökning av resandet på HNJ-tågen behövs betydligt längre tid än de två år som förflutit av försöksperioden. Men man var på god väg – enligt uppgift har trafiken ökat med cirka 30 procent hittills, och denna ökning hade sannolikt kunnat fortsätta i ett scenario utan coronakris.

Det vore olyckligt om det för tillfället låga resandet på grund av coronakrisen tas som skäl för att upphöra med ett långsiktigt projekt som tågtrafik utgör.

Ett realistiskt sätt att finna en lösning i denna situation kan vara att temporärt reducera tågtrafiken till den nivå som rådde före försöksperioden, det vill säga tre till fyra tågpar dagligen. Man uppnår då minskade kostnader och sannolikt högre beläggning per tåg.

Vissa parallellgående bussturer kan även dras in. Man kan därefter successivt öka trafiken igen allt eftersom efterfrågan stiger. Med denna lösning ges handlingsfrihet inför framtiden.

Läggs trafiken till Smålandsstenar ned upphör sannolikt även trafiken till Värnamo. Därefter återstår endast en begränsad godstrafik på södra delen av banan.

Banan riskerar därmed att förfalla vilket gör att återupptagen i framtiden blir svår, för att inte säga omöjlig. En lång rad exempel från olika delar av landet visar att risken för en sådan utveckling är uppenbar. Försvinner persontrafiken hotas även godstrafiken på sikt, och banan kan då komma att rivas.

Väljer man att behålla trafiken kan ett helt annat scenario bli verklighet. Utvecklingen när det gäller järnvägsfordon går snabbt, och inom några få år kommer vätgaståg, samt tåg för batteridrift ,att finnas tillgängliga på marknaden. Sådana tåg går redan i dag i trafik i bland annat Tyskland och utökningar sker snabbt. Med sådana tåg skulle man få fossilfria tåg med möjlighet till hög fart och god komfort.

Höghastighetsbanan Stockholm–Malmö planeras gå via Värnamo. Om tågtrafiken till Halmstad behålls kan en mycket attraktiv förbindelse skapas via Värnamo mellan Halland och Stockholm. Detta är ytterligare ett argument för att behålla nuvarande bana till dess en upprustning skett.

Det är min förhoppning att ovanstående synpunkter vägs in vid kommande beslut om HNJ-trafikens framtid.

Sven Israelsson

civilekonom