Vi som skriver detta är mammor. Vi följer valrörelsen med en växande känsla av förtvivlan över bristen på klimatledarskap bland er politiker – en brist på ledarskap som våra barn kommer få betala priset för.
FN:s klimatpanel IPCC menar att vi är vid ett vägskäl. De beslut vi fattar nu kan säkra en framtid som går att leva i. De säger att vi har verktygen och kunskapen som krävs för att begränsa uppvärmningen och lyfter fram positiva synergieffekter som bland annat förbättrad folkhälsa.
Samtidigt går de flesta politiska partier till val med en politik som är totalt otillräcklig för att nå Sveriges redan lågt satta klimatmål.
Vad ska vi säga till våra barn om att de flesta av er politiker pratar om helt andra frågor i valrörelsen, som om klimatkrisen inte fanns? Som om den globala upphettningen inte vore ett enormt hot mot liv, säkerhet och hälsa?
IPCC slår i sin sjätte rapportserie (2021 och 2022) fast att utsläppen av växthusgaser fortsätter öka. De slår fast att utvecklingen måste vända inom 2,5 år för 50 procents chans att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. De är dock tydliga med att det finns lösningar men att det krävs långt högre politiska ambitioner än de vi sett hittills.
Samtidigt tävlar svenska politiker om att försäkra oss väljare om att vi ska slippa förändra våra liv. I svensk politik sänks skatten på fossila drivmedel. Subventioner av fossila utsläpp uppgår till två gånger hela den svenska miljöbudgeten.
Vad ska vi säga till våra barn om att de flesta av er säger att människor kan fortsätta leva som vanligt – som om det är hållbart att en genomsnittssvensk konsumerar som om vi hade fyra jordklot?
Vad ska vi säga till våra barn om de frågar varför vår statsminister inte håller tal till nationen och informerar om allvaret? Varför hon inte påminner oss om att vi människor har en enorm förmåga att skapa förändring när vi tar oss an problem tillsammans?
FN:s generalsekreterare António Guterres kallade i våras bristen på ledarskap i klimatomställningen för kriminell. De senaste veckorna har en rad framträdande miljöorganisationer och nära 2 000 forskare kritiserat, till och med rutit ifrån gentemot politikernas passivitet och att valdebatten i stor utsträckning fokuserar på förslag som går tvärt emot vetenskapen (bland annat DN Debatt 19/8, Aftonbladet Debatt 25/8, DN 27/8).
Vad ska vi säga till våra barn om att era ord inte går ihop med IPCC:s ord? Ska vi säga att ni ljuger? Att fakta inte är viktigt? Eller ska vi säga att ni är rädda att inte få röster om ni säger som det är?
Vi skulle kunna säga att frågorna är svåra, för det stämmer ju att det är svårt. Men skulle det vara hela sanningen? När den svenska regeringen motarbetar och förhalar hårdare EU-lagstiftning för skogsbruk (DN 20/6). Eller när politiker i miljö- och jordbruksutskottet från S, C, M, KD och SD härom veckan röstade för att säga nej till EU:s förslag om att återställa förstörda ekosystem. Är det för att det är svårt att rösta för skarpa klimatambitioner i EU?
Vissa barn är ovetande om ert agerande, andra ställer dessa frågor till oss, till varandra, till sig själva. Vi vet inte vad vi ska svara för att de ska slippa känna sig svikna av er.
Under sommaren har en rörelse av mammor växt fram. I stället för att ducka för frågorna eller bortförklara ert agerande går vi ut på gatorna och kräver handling. De senaste dagarna har över tusen anslutit sig i Sverige och vi planerar för aktioner i flera städer. Vi vägrar acceptera att mer värdefull tid går till spillo. Vi kräver att ni politiker talar klarspråk om klimatkrisen och agerar nu.
För vi vägrar titta bort, och vi vägrar ge upp.
Anna Fock, Anna Olovsdotter Lööv, Sara Nilsson Lööv och Maja Brandström
Rebellmammorna Sverige
Magdalena Eriksson, Anna Linell, Stina Nielsen, Amanda Hansson, Liselotte Bergenzaun Abel, Gun Jönsson, Ingrid Bergelin, Andrea Wittmar, Carolina Edblom Björnbråten och Tulda Nielsen
Rebellmammorna Halland