"Personalen i den patientnära vården har hamnat i fokus och kritik har riktats mot att förhållanden på det administrativa planet uppvisar brister när det verkligen gäller.”
"Personalen i den patientnära vården har hamnat i fokus och kritik har riktats mot att förhållanden på det administrativa planet uppvisar brister när det verkligen gäller.” Bild: Bertil Ericson / TT

Politiker, lyssna mindre på organisationskonsulterna

Tilliten till välfärdssamhället minskar om personal och omsorgstagare upplever att ledningsfunktioner, strategiarbete och administration väger tyngre än omsorgens etik och praktik. Det skriver Jörgen Johansson, lektor i offentlig förvaltning.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

Hallandsposten har kunnat visa på stora löneskillnader mellan administrativ personal och personal som arbetar i regionens patientnära verksamhet. Det finns anledning att vidga denna debatt.

Det är åtminstone två andra förhållanden som bör uppmärksammas när vi diskuterar personalpolitik och politisk styrning.

För det första har vi under de senaste decennierna kunnat se att antalet chefer ökat dramatiskt. Ledarskap och management har blivit honnörsord och kommit att genomsyra tänkande och praktisk verksamhet i offentlig sektor.

Detta har bland annat inneburit att personalkategorierna på golvet ständigt uppmanats att bli mer effektiva, ofta dessutom med svag löneutveckling och i försämrade anställningsförhållanden. Det är inte ovanligt att administrativa chefer har en avsevärt högre lön, och mer förmånliga anställningsvillkor, än många av de mest erfarna och kunniga bland professionsgrupperna.

ANNONS

För det andra har en ny grupp administratörer trätt fram i offentlig sektor; nämligen de organisationsprofessionella. Vi har under senare år sett en närmast explosiv ökning av anställningar inom det man med diffusa termer kallar strategisk planering, kommunikation/varumärkesbyggande, kvalitetsutveckling, utvärdering och projektledning.

Vi har fått det en del statsvetare benämnt för en managementbyråkrati som bland annat visar på problemet med att den offentliga förvaltningens administrativa styrsystem växer, samtidigt som resurserna för det vårdnära arbetet utsätts för ständiga sparbeting.

Viktigt är här att även professionsgrupper, som sjuksköterskor och läkare, ägnar allt mer arbetstid åt administrativa uppgifter och med krav uppifrån på att registrera ärendeflöden, helst i mätbara termer som timmar, kostnader och besökare.

Pandemin har sannolikt bidragit till att den här typen av problem uppmärksammats. Personalen i den patientnära vården har hamnat i fokus och kritik har riktats mot att förhållanden på det administrativa planet uppvisar brister när det verkligen gäller.

Tilliten till välfärdssamhället minskar om personal och omsorgstagare upplever att ledningsfunktioner, strategiarbete och administration väger tyngre än omsorgens etik och praktik.

Det behövs en debatt om den offentliga förvaltningens styrningsprinciper, dess organisering och professionsgruppernas roll i organisationen. Det är tydligt att effektivitet, marknadsprinciper och ett näringslivsinspirerat ledarskap fått för stort utrymme medan frågor knutna till omsorgspersonalens kompetens, vidareutbildning och arbetsvillkor kommit att försummas.

ANNONS

Vad säger då de politiskt ansvariga? Det har varit tyst länge och det politiska ledarskapet bör kanske lyssna något mindre uppmärksamt på organisationskonsulterna och i stället lyfta fram egna idéer. Politikerna tycks åtminstone delvis ha tappat insikten om att det i frågor om organisering och styrning vilar både ideologi och politik.

Jörgen Johansson

lektor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet

ANNONS