Coronapandemin släcker inte bara människoliv utan även samhällsekonomin. Många är oroliga för framtiden när permitteringar och arbetslöshet hotar. Det kan inte heller uteslutas att coronachocken drabbar pensionärerna vid lägre inkomsttillväxt.
Vi har visserligen ett stabilt pensionssystem men stabiliteten omfattar inte fullt ut pensionerna. Det fick pensionärerna uppleva för några år sedan när bromsen slog till och minskade inkomstpensionerna vid tre tillfällen därför att politikerna vägrar inse att det finns goda möjligheter att säkra och till och med höja pensionerna.
När nuvarande pensionssystem sjösattes för tjugo år sedan var målsättningen att det skulle vara hållbart över tid och ge i huvudsak lika hög pension som det tidigare med ATP och folkpension gjort, alltså 60–65 procent av tidigare lön. Men dagens pensionärer får endast cirka 50 procent i allmän pension och morgondagens ännu lägre om inget radikalt görs.
Om problemet ska lösas krävs både mer pengar till pensionssystemet och att själva beräkningssystemet förändras. Och det finns både pengar och systemlösningar som kan rädda pensionerna från att sänkas, till och med öka dem.
• Vid utgången av år 2019 fanns nästan 1 600 miljarder kronor i AP-fonderna och den genomsnittliga avkastningen var den senaste tioårsperioden cirka 100 miljarder per år. Trots turbulens på börsen finns betydande marginaler kvar i fonderna efter år av god värdetillväxt för att öka det årliga bidraget på 40 miljarder från AP-fonderna till inkomstpensionssystemet.
• En viss del av arbetsgivaravgiften går varje år direkt till statskassan därför att den betraktas som skatt. Överför dessa 19 miljarder till inkomstpensionssystemet så skulle pensionerna kunna höjas med cirka 6 procent.
• En spärr för uppräkning av pensionerna är den så kallade bromsen som kan utlösas om svensk ekonomi tvärnitar till följd av coronakrisen. Risken för att bromsen ska slå till en fjärde gång och sänka pensionerna skulle minska betydligt om bidragen till de årliga pensionsutbetalningarna ökade.
Om förtroendet för dagens pensionssystem ska kunna återupprättas är det hög tid att lappandet och lagandet får ett slut och att en utvärdering av hela systemet genomförs. Utgångspunkten måste då vara en omprövning av att dess finansiella stabilitet är överordnad ekonomisk och långsiktig trygghet för landets pensionärer.
Politikerna tycks ha glömt att syftet med AP-fonderna är att de ska användas som buffert vid olika variationer i pensionssystemet. Glömskan inger betänkligheter.
För drygt tio år sedan hade Sverige lägst andel pensionärer i riskgruppen för fattigdom i Norden. I dag är situationen den omvända. Om inget görs blir gruppen ännu större framöver.
Jöran Rubensson
tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre