”Att inte inleda reformeringen av LSS och den personliga assistansen nu kommer samhällsekonomiskt bli oerhört kostsamt.”
”Att inte inleda reformeringen av LSS och den personliga assistansen nu kommer samhällsekonomiskt bli oerhört kostsamt.” Bild: Janerik Henriksson/TT

LSS-satsning är väl investerade pengar

Vi liberaler kräver att en miljard satsas på LSS. Det skriver riksdagsledamoten Bengt Eliasson inför höstens budgetförhandlingar.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

När höstens budgetförhandlingar inleds kommer vi liberaler kräva att rejäla satsningar görs för att reformera och återuppbygga den personliga assistansen och LSS.

Vi har lanserat ett paket som innebär stopp för de kränkande minuträkningarna, höjd schablonersättning och införandet av en ny insats, ”vardagsstöd”.

När vi slöt Januariöverenskommelsen var vi tydliga med att LSS och den personliga assistansen efter år av besparingar och nedrustning måste återupprättas. Vi har fått regeringen att ta små steg i rätt riktning. Men tempot i återuppbyggandet är för alldeles för långsam och kreativiteten i att hitta nya lösningar som möter dagens behov är fantasilöst.

Den kris assistansen befinner sig i är akut och med en lagstiftning med drygt 25 år på nacken behöver tillämpningen ses över. Samtidigt måste vi finna nya stöd som möter dagens behov. Dessa två spår måste vi orka arbeta med samtidigt.

ANNONS

Akut handlar krisen om hur rättspraxis har utvecklats fel och om den ekonomiska strypsnaran på assistansbranschen i och med att schablonersättningen inte räknats upp ens i takt med löneökningarna. I och med det är regeringen som fastställer schablonersättningen i budgeten så måste vi nu ta ansvar för den ekonomiska kris assistansen är i.

Krisinsikten hos regeringen har varit för dålig, intill obefintlig. Under lång tid ägnade den sig åt allt annat än att utveckla denna frihetsreform. Följden har blivit att assistansutförare slås ut, assistenter förlorar sina jobb och inkomst. Assistansanvändare förlorar sin assistans och de som lyckas behålla den får sin valfrihet att välja vem som ska utföra assistansen kraftigt begränsad när utförarna blir färre men större.

Vi vill höja schablonen med minst 3 procent. Det är ett skarpt krav i budgetförhandlingarna. Skulden gentemot assistansanvändare och anordnare måste regleras.

Försäkringskassans bedömningar har debatterats mycket och länge. Rättspraxis har också förändrats till det sämre. Inslaget med minuträkningar på toalettbesök och i duschen vid en behovsbedömning är kränkande och måste få ett stopp.

Vi kräver att det i höstens budget klart och tydligt framgår att minuträknandet ska upphöra. Det går att göra bedömningar utan att den personliga integriteten kränks. Hur en sådan modell kan se kan utredas inom ramen för Fredrik Malmbergs utredning om föräldraansvar och assistans vid egenvård och tillsyn.

ANNONS

Vi måste också fånga upp behoven hos de som inte är assistansberättigade men behöver ett stöd som för vardagen att fungera, vardagsstöd. Det rör sig exempelvis om personer som har rätt till LSS och som i dag har någon eller flera av insatserna hemtjänst, boendestöd eller ledsagning.

Genom att slå ihop insatserna och ge dem enligt LSS blir det mer flexibelt för den som behöver stöd och mer makt till den enskilde. Det rör sig också om personer med stora behov av stöd men som idag inte är berättigade till assistans.

Att inte inleda reformeringen av LSS och den personliga assistansen nu kommer samhällsekonomiskt bli oerhört kostsamt. De som snålar med pengarna tycks tror att behoven försvinner. Inget kunde vara mer fel. De dyker upp som kostnader i form minskade skatter, ökade utgifter för kommunerna. Belastningen på en redan hårt ansträngd sjukvård ökar. Människor sjukskrivs för att de slits ut när assistansen dras in för närstående.

Vi liberaler kräver en miljard satsas på LSS. Det är mer än väl investerade pengar.

Bengt Eliasson (L)

riksdagsledamot, funktionsrättspolitisk talesperson

ANNONS