"Partiet har inte varit i närheten att leda Halmstads kommun sedan 2006, vilket måste vara målet för att omsätta partiets ideologi i praktisk politik”, skriver Jörgen Andersson om Socialdemokraterna.
"Partiet har inte varit i närheten att leda Halmstads kommun sedan 2006, vilket måste vara målet för att omsätta partiets ideologi i praktisk politik”, skriver Jörgen Andersson om Socialdemokraterna. Bild: Jari Välitalo

Lång maktkamp som pågått inom S i Halmstad

Jag har sedan mitt första årsmöte med Arbetarekommunen 1966 gått igenom alla ledningar sedan dess, men inte funnit en sämre och okunnigare ledning än den vi har i dag. Det skriver Jörgen Andersson inför Halmstads arbetarekommuns årsmöte i början av mars.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

Den 4 mars håller Halmstads arbetarekommun årsmöte. Handlingar har skickats ut till partimedlemmar och av sina föreningar valda ombud i representantskapet.

Att vara ombud innebär ett stort ansvar. Man skall ta ställning till bland annat ansvarsfrihet för styrelse och verkställande utskott (VU). Man skall också välja ordförande och VU. Särskilt stort är ansvaret i år efter allt som hänt i partiet.

Partiet har inte varit i närheten att leda Halmstads kommun sedan 2006, vilket måste vara målet för att omsätta partiets ideologi i praktisk politik. Det senaste valet 2018 betraktades av den dåvarande ombudsmannen och nuvarande kommunrådet Stefan Pålsson som det sämsta i partiets historia. Det normala i ett sådant läge är ett ansvarsutkrävande av årsmötet.

ANNONS

En ny ordförande skall väljas. Jag känner inte närmare personen som valberedningen har föreslagit, men när han är vald, skall han ha en chans och ett stöd ifrån partimedlemmarna. Men för att han skall få denna chans och en möjlighet behöver han ett helt nytt VU.

Efter både det förra valet och hanteringen av den tidigare ordföranden borde självinsikten vara sådan att man avgår självmant, annars bör årsmötet inte bevilja ansvarsfrihet och avsätta dom.

Jag har sedan mitt första årsmöte med Arbetarekommunen 1966 gått igenom alla ledningar sedan dess, men inte funnit en sämre och okunnigare ledning än den vi har i dag. Utöver valrörelsen handlar det om ansvaret som ledningen måste ta på sig och det är nog det värsta, nämligen en tysthetskultur i kontroversiella frågor som har brett ut sig och nonchalerats av VU vilket lett till kvävandet av en öppen och fri debatt inom partiet.

Här vill jag ta ett exempel och det är val av den särskilda valberedningen på årsmötet. Trots att Ingegerd Sahlström i dag är med i denna beredning och blivit nominerad av ett antal föreningar är hon inte på förslag.

Enligt min uppfattning är detta en direkt följd av Ingegerds Sahlströms modiga ställningstagande för den tidigare ordföranden. Jag grundar det också på att hon blivit hotad att bli anmäld till förtroenderådet, hade fel uppfattning samt att hon blivit uppmanad att hålla tyst annars skulle det inte gagna henne i framtiden.

ANNONS

Den förre ordföranden Lars El Hayek blev beskylld för illojalitet för att han hävdat att det pågår en maktkamp i partiet. När jag har tittat igenom handlingarna inför årsmötet och vad jag hört från inflytelserika personer samt grunden för Lars El Hayeks uttalande måste jag tyvärr hålla med. Det är en lång maktkamp som pågått, mycket sällan med blanka vapen.

Ombuden på årsmötet skall fritt och obundet ta ställning dels i ansvarsfrågan men också staka ut framtiden. Enligt min uppfattning kommer dessa ställningstaganden ha en direkt bäring på utgången av kommunalvalet 2022.

Jörgen Andersson

för detta ordförande i Halmstads arbetarekommun, samtidigt 1:e vice ordförande i partidistriktet

ANNONS