Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"För det första krävs en uppgradering av resurserna till primärvården. För det andra krävs att uppdraget för sjuksköterskor och specialister i allmänmedicin avgränsas." Bild: Claudio Bresciani/TT

Läkarreform kan rädda primärvården

Primärvårdens problem går bara att lösa om den byggs på fasta, personliga läkare. Det skriver en rad halländska specialister i allmänmedicin.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Många halländska vårdcentraler har problem med bemanning, tillgänglighet och kontinuitet. Den statliga utredningen ”Styrning för en mer jämlik vård”, som nyligen överlämnades till regeringen, pekar på brister i hela landet, men förslagen når inte ända fram. Primärvårdens problem går bara att lösa om den byggs på fasta, personliga läkare.

Primärvården i Sverige håller hög medicinsk kvalitet, men uppvisar stora brister i tillgänglighet och kontinuitet. Många är de patienter som försökt få en besökstid och fått veta att akuttiderna är slut, att de kan pröva att ringa nästa dag eller att väntetiden är över en månad. Tillgängligheten till primärvård i Sverige är, generellt sett, en av de lägsta i Europa.

Hur har det blivit så? Huvudorsaken är att svensk primärvård aldrig fått de resurser den behöver. I dag utreds allt fler patienter i primärvården eller vårdas i hemsjukvården i stället för på sjukhus. Det är en önskvärd utveckling, men det kräver resurser. Psykisk ohälsa har ökat, vilket kräver läkartid, kuratorer och psykologer.

Samtidigt är allmänmedicin den specialitet där läkarbristen är störst. Det är vanligt att en distrikts- läkare ansvarar för 2 000– 3 000 invånare, ibland fler. Arbetsbördan både för läkare och sjuksköterskor har blivit ohållbar, med stress, tidspress och övertidsarbete. Allt fler väljer då att arbeta deltid, såvida man inte blir hyrläkare eller lämnar primärvården.

Vad kan då göras? För det första krävs en uppgradering av resurserna till primärvården. För det andra krävs att uppdraget för sjuksköterskor och specialister i allmänmedicin avgränsas. Det förutsätter fasta, personliga läkare som tar ansvar för ett begränsat antal invånare. Listtaket bör enligt vår mening ligga mellan 800 och 1 500 invånare per läkare, beroende på befolkningsunderlaget.

Men, invänder någon, med ett sådant tak kommer inte läkarna att räcka till alla som vill lista sig. Det är sant, men redan i dag lämnas många vårdkrävande patienter i sticket och får nöja sig med stafettläkare utan kontinuitet.

Det enda som kan hindra flykten från en överbelastad primärvård är att ge läkarna ansvar för ett begränsat antal invånare med möjlighet att säga nej när listan är full. Då kommer många läkare att finna arbetet attraktivt, något som hände i Norge efter en fastläkarreform 2001.

Det här är en besk medicin för politiker, men den enda vägen ut ur den kris som primärvården befinner sig i. I det 73-punktsavtal som S, MP, C och L antagit fram står under punkt 60: ”En primärvårdsreform införs. Rätten till en fast läkarkontakt säkras. Det ska bli attraktivt för läkare att arbeta i primärvården och därigenom öka tillgänglighet och valfrihet”.

Vi hoppas att Halland tar fasta på detta och blir bland de första regionerna att satsa på fast, personlig läkare.

Gösta Eliasson

Kristian Brandt

Gunnar Claësson

Jonas Jönsson

Albin Mörtsell

Sofia Mörtsell

Ellinore Nilsson

Ulf Peber

Mats Rydberg

Gertrud Spross Sandberg

Charlotte Ståhl

Christina Unell

Mats Wasberg

specialister i allmänmedicin

styrelseledamöter i SFAM- och DLF Halland